Igår var nog den värsta dagen hittills. Nina var helt matt, illamående och nästan lite kallsvettig. Hon andades dock lugnt och pulsen var som innan så ingen fara, men ändå inte kul. Vi fick besök av min syster med familj vilket var väldigt skönt för att tänka på lite annat en stund. Det här måste vara botten... Jag började fundera på om det va symtom av kortionnedtrappningen då det kan bli lite brist på vägen. Men på eftermiddagen så piggnade hon till lite och bad om boccoli! Lite senare på kvällen kom dock febern så det vara bara att åka in. Var nästan skönt...
Väl inne på Östra var det fullt på Barncanceravdelningen (vilket jag visste sedan tidigare) så vi blev inlagda på en annan avdelning. Vi blev mycket väl omhändertagna, prover, blododling och antibiotika. Sen till slut fick vi sova lugnt!
Redan dagen därpå mådde Nina lite bättre. Vi hade ett superhärligt rum, större än vi är vana vid och högt i tak. Och det bästa av allt var att det fanns ett fönster som gick att öppna! Båda Barncanceravdelningarna vetter ut mot bygget av nya Barnsjukhuset och där får inte fönstrena öppnas pga byggdamm. Jag började morgonen med att titta ut genom fönstret och njuta av Ninas bättring och av frisk luft. Och där utanför stod en råtta! Jaja, ganska söt på avstånd ;-)
Nattensprover visade att hon var neutropen dvs hade inga vita blodkroppar alls och därmed inget immunförsvar. Även trombocyterna var i nedåtgående. Under dagen togs det mer prover för att leta efter infektionsfokus. Bland annat tog prov i näsan och i halsen. Sista kortisontabletten togs igår kväll och därmed kunde sonden tas bort. Så detta gjorde vi samtidigt :-) Sjuksköterskan tog prov i näsan och jag tog samtidigt ut sonden. Gick hur bra som helst och efteråt var det en väldigt lycklig Nina! INGEN SOND OCH (förhoppningsvis) ALDRIG MER SOND!
Nina gick med på att jag tog en bild på henne. Hon tittade in i kameran och efteråt när hon såg på bilden sa hon: "Titta vad fin jag är utan sond!" She's back!
Resten av dagen var väldigt lugn. Antibiotika var 6e timme och lite dropp. Mamma och pappa kom på besök och vi bara tog det lugnt inne på rummet.
Kortisonhungern är dock tillbaka med full kraft! Och nu är det bara pizza (endast hemmagjord) som gäller! Tur jag tog med lite... Ett sablarns tjat efter mat är det. Men snart är det över!
Dagens planerade cytostatikabehandling skjuts på framtiden. Men det gör inget <3
