Då var dagen äntligen här. Den som känts så väldigt avlägsen. Först har den känts avlägsen för att den varit avlägsen. Och sedan har den känts avlägsen för att den varit så nära! Och nu när den är här undrar jag vad vi skall göra sen :-D
Natten var lugn, men febern fortsatte att stiga. Antibiotika i form av Meronem var 6e timme och likaså Paracetamol för att få ner febern. CRP 10 och neutrofila <0,1. Ingen infektion verkar det som, men då immunförsvaret är i botten vågar man inte chansa.
Trots detta fick hon sin sista intravenösa cytostatikados idag! Den gavs av en alldeles underbar sjuksköterska som funnits där till och från under hela tiden. Kändes helt fantastiskt!!!!!! Detta skall vi definitit fira ordentligt!
Och idag var en fantastisk dag att få denna sista dos på för idag spelades det in en musikvideo för att visa på Barncancerdentrums verksamhet och de barn som finns där. Lite som reklam för vården och till glädje för barnen. En professionell musikvideofilmare ställde upp gratis och 12 barn som genomgår eller genomgått behandling var med. Till Majas stora glädje fick även syskon vara med. Så iklädd svart klänning med silverstjärnor och "stolpen" (droppställningen) som bihang filmades olika scener. Ballonger, såpbubblor, musik, konfetti, discoljus och annat kul. Mitt i allt upp till avdelningen för ny dos antibiotika och sedan ner till film ingen igen. Nu utan stolpe! Utanför Drottning Silvias Barnsjukhus stora entré släpptes det upp ballonger. Då orkade Nina plötsligt inte mer och vi gick upp till avdelningen igen. Febern steg ännu mer och hon var inget pigg alls. Hon fick Paracetamol intravenöst eftersom hon somnade på direkten.
Viktor och Maja filmade vidare och mormor och morfar var på plats. När febern sjunkit vaknade Nina igen och var något piggare. Jag och Maja tog en tur ner till lekterapin och plockade ihop lite pysselsaker. Sen hade vi en mysig eftermiddag.
På kvällen var det dags! Maja åkte hem med mormor och jag och Viktor gjorde oss redo för att åka ner till Ullevi och se Guns´n Roses. Yey!!! Som vi längtat!
Morfar stannade kvar hos Nina medan vi tog bussen ner och njöt av konserten. Jag fick kontinuerliga rapporter om Ninas mående. När konserten pågått i 2,5 messade pappa (alltså morfarn) att febern stigit trots Alvedon per os och att jourläkaren var tillkallad. Då ville jag inte stanna på konserten längre utan ville vara på plats. Så till tonerna av November Rain gick vi tillbaka mot bussen i sommarkvällen. Himla mysigt!
När vi väl kom fram hade Nina fått ytterligare Paracetamol intravenöst och man hade blododlat igen. Droppet var påkopplat igen. Hon sov gott. Febern hade sjunkit under 39 så Viktor och pappa åkte hem. Skönt att vara på sjukhuset!