Så var det äntligen dags! Att gå till förskolan och planera inskolningen. Vi lämnade först Maja och mormor på skolan och gick sedan till förskolan. Återigen är vi mycket tacksamma över tajmingen i detta sjukdomasförlopp. Alla barnen från hennes tidigare grupp börjar nu på storbarnsavdelningarna. Alla är nya och grupperna skall nu formas. Därmed blir inte heller Nina så ny, utan bara som de andra.
Hon var lite försiktig och reserverad i ca 5 min. Sedan serverades frukost och hon vaf inne i det hela. Min plan var att vi skulle vara där en kort stund för att sedan gå hem. Men så tänkte inte Nina! Det var bara att låta henne leka. Jag satte mig i en soffa i ett hörn för att vara ur vägen. Det slutade med att jag satt och läste sagor för de andra barnen :-D
Sedan var det dags att gå ut i solskenet. Nina sprang runt och utforskade allt gammalt och nytt. Hon kämpade med att cykla på de stora trehjulingarna. Det var tydligt att det fortfarande saknas benstyrka jämfört med de andra barnen, men hon kämpar på och ger sig inte! Hon gav sig även upp i bergen och klättrade. Då vände jag bort huvudet en stund...
Till slut var det dags att hämta Maja efter hennes första skoldag. Nina var dock inte nöjd för hon ville äta lunch! En bättre start hade vi inte kunnat önska.
Ett litet bekymmer har dock uppstått. För ca en vecka sedan slog hon i porten då hon höll på och klättrde någonstans. Det verkar ha startat någon process och nu ser området inte alls bra ut. Hon är också väldigt öm i hela området och det har öppnat upp sig ett litet sår. Hmmm... Får se vad det blir av det här nu då.
Nina somnade så klart som en stock på eftermiddagen. Blir en utmaning att få in henne i normal dygnsrytm... Och det är nödvändigt för att vi skall få sova. Jaja, sånt är livet!