Idag påbörjade vi sista veckan av detta behandlingsblock. Tidigt upp för att vara på Östra 7:30 för provtagning för att kontrollera att trombocyterna är tillräckligt höga för att man skall kunna sticka i ryggen. Provera var tillräckliga både för stick imryggen och cytostatika i.v. (i blodet). Ganska lång och hungrig väntan på att få komma upp till op, men väl där roar hon de flesta som vanligt. Börjar fundera på om man skall filma henne och ha att visa andra barn och föräldrar som kanske är oroliga. Eller bara ha som minne! Är ju några gånger kvar så det kan nog hinnas med. Jag hann ner en snabbis till avdelningen och fick i mig en smörgås innan det var dags att gå upp till uppvakningen igen. Denna gång bad jag dem att sätta lite glucos så att det skulle gå lättare att väcka henne efter denna långa fasta. Efter 30 min i tippat läge var det dags att väcka henne. Hon sov dock som en stock och det krävdes ganska mycket jobb för att lyckas. Men till slut så! Efter mat och ytterligare behandling fick vi åka hem.
Någonstans på vägen hem började hon må illa och jag gjorde mig redo med kräkpåsen. Det är en utmaning att rodda kräkpåsar och spyor mitt på motorvägen. Och till slut kom även sonden upp. Suck, stannade och ringde avdelningen, men vi kom överens om att vi gör ett försök att få i henne medicinerna via munnen i kväll och om det inte lyckas får vi åka in igen i kväll. Annars tar vi det i morgon.
Senaste veckorna har kortisoneffekten försvunnit och aptiten är väldigt liten. Frukost och lunch har hon ätit i minimal mängd, men då har vi kunnat fylla på med välling (Nutrini) i sonden. Väldigt skönt att ha den säkerheten. Hon får även mediciner 2 gånger om dagen. Så sonden behövs.
Väl hemma igen lyckades vi få i henne medicn mot illamående och hon mådde då bättre. Väldigt skönt att få se hennes ansikte utan sond en stund. Hon är lite mer lik sig själv, trots runda kinder och kalt huvud. Även på kvällen fick vi i henne cytostatikan, vilket var väldigt skönt.
Så nu sitter jag här återigen, en sen vardagskväll och Nina är hur pigg som helst. Maja och Viktor sover och Nina leker. Njuter av att höra henne prata i leken. Dockan är tydligen 600 år.
Bara tre dagar kvar av detta behandlingsblock och sedan går vi in i en ny. Då blir det inneliggande behandlingar vilka innebär att man är 3-6 dagar på sjukhus varje gång. Riktigt när detta startar är oklart då det är proverna som avgör. Men vi blir förhoppningsvis några dagar "lediga".
Så vi fortsätter att njuta av att ha en väldigt pigg Nina här hemma.
