Vi har haft en väldigt bra vecka, en vecka som en vanlig familj. Vi höll Nina borta från folk under de första dagarna då värdena var så långa. I torsdags tog vi nya prover på vårdcentralen och då hade blodkropparna återhämtat sig nästan helt! Bra Hb, normala trombocyter och normala vita och neutrofila. Muskulärt återhämtar hon sig mer och mer och tar sig nu upp från huksittande nästan obehindrat. Enligt sig själv är hon frisk och det är svårt för oss att tnka något annat just nu.
Hon längtar dock efter sina kompisar på förskolan och det är nu vädigt länge sedan hon lekte med andra barn än de inom familjen. Hon är ännu mer bestämd än tidigare och blir snabbare arg när hon inte får som hon vill. Då hon nu är pigg som ett friskt barn har vi också blivit tydligare i hur vi skall ha det här hemma. När vi blev inskrivna på Barncancercentrum så de att alla våra uppfostringsmetoder och tankar kommer raseras under denna tid. Och visst är det sant under de tider hon mår dåligt. Men nu tycker ju vi alla att hon är frisk! Känns konstigt att vi snart skall in i ny, tung behandlingsomgång på två månader.
Idag har vi varit hos min syster med familj på familjelunch. Morfar tog massa bilder på barnbarnen, bl.a. den på Nina ovan. En alldels underbar bild! Kortisonets effekter har minskat dramatiskt och detta är nog första bilden när hon ser ut som sig själv igen! Dubbelhakan är fortfarande kvar, men kinderna har minskat ordentligt.
Ninamössor har nu nått sina mottagare och pryder vackra huvuden! Jag har nu lånat en overlockmaskin från en kollega och har börjat träna på att sy mössor själv. Hmmmm, det tar nog ett tag innan mina mössor når upp till Amelies nivå... De får hamna hos familjen så länge :-)