Meltons Fight Cancer

3års dagen ❤️

Idag fyller våran superhjälte hela 3 år! 
det skall vi så klart fira med ett kala och en dag bara för han, precis som en helt vanlig födelsedag 🎂 för vi vill kunna leva så vanligt det går. 

Vi får lov att fira han hemma utan slangar och sjukhussäng och droppställningar, även om jag vet att personalen på sjukhuset hade även gjort hans dag helt underbar också. 
Just nu håller vi på med A-vitaminer inför nästa immunterapin inne på sjukhuset. Då väntas det slangar och uppkopplad 24 tim i 10 dygn. 

Så idag är det bara din dag älskade Melton.

Häng med till Uppsala

Uppsala! 

Det är 6 timmar med bilen för oss, resan upp gick över förväntan.

Vi checkade in på Ronaldhuset i måndags och installerade oss på den isolerade avdelningen eftersom Melton är otroligt känslig. 

Tisdag

Idag skall vi få träffa läkare, narkosläkare för förberedelse inför onsdagens undersökning.

Vi blev omhändertagna otroligt bra och va väldigt nöjda med mötena.

Onsdag

CT på schemat för att kontrollera så alla punkterna stämmer inför strålningen.

Narkosen gick bra, vilket va skönt då han vid en tidigare narkos nyligen hade problem med syresättningen.

Torsdag

Strålningsdags! Vi kommer in på strålingskliniken, till Meltons förtjusning så finns det en traktor som han får köra runt med till behandlingsrumen. 

Fredag 

Strålningen gick snabbt och smidigt, dock tyckta han det va gott att sova på narkosen. Så morgonhumöret va i en helt annan dimension.

Helgen kommer vi spendera med att besöka lekparkerna som finns här, njuta av kunna vara ute och bara låta barnen leka och samla minnen. 
Laddar om inför kommande vecka med 5 strålnings tillfällen.

Stamceller, högdos och VOD

Mycket har hänt sedan start, sedan vi fått veta vem som är våran mörka motståndare i denna kampen. 
Vi har hunnit med 8 omgångar med cellgifter, otaligt med litet av mediciner har passerat den lilla kroppen på 16 kg. En operation.
En vecka med högdos, alltså ännu mer och annan form av cytostatika. 
Vi kan även bocka av både att plocka ut och åter sätta in hans egna stamceller igen. 

När högdosen va nästan klar, det återstod 2 tim kvar. Så brister hans CVK! Som tur är funkar en skänkeln så vi kunde slutföra sista cellgiftsbehandlingen och sedan direkt upp på operationen för sätta en ny CVK. 

Klappat och klart och vi blickade framåt igen, kämpar! 

Så är det något som inte står helt rätt till, de misstänker VOD.

Han börjar smala vätska i kroppen, magen svullnar och han får problem med syresättningen. Så en natt åker vi in akut för tömma ena lungan på 3 dl vätska. Men andningen återhämtar sig inte riktigt så vi får bo ett par dygn på IVA. 

Så i början av december så fick vi äntligen komma hem, kändes som det måste kännas när man blir fri från fängelset. Fast otroligt mycket trevligare, men känslan av isolering i nästan 50 dygn. Och en vild 2,5 åring som inte få nudda golv är väl inga problem? Så man är ganska slut fast man egentligen inte gjort nått ansträngande. 

Så skönt att få komma hem till en "vardag" även om vi inte sedan i maj haft någon vanlig vardag. Så är det skönt för alla att vara hemma, fria från slangar. 

Nästa anhalt strålningen.