Vill du läsa bloggen i rätt ordning så börja längst ner i rubriken "innan Hjärntumören.
Tisdagen den 28 Juli var det dags för op. Maja rullades in på op kl 8.20. Under dagen va jag och Majas pappa så slut så vi somnade på patienthotellet. Kl. 18 så ringde Kirurgen och ville träffas. Maja va klar med operationen. Trodde vi. Vi träffade kirurgen i ett litet rum och han såg ihopbiten ut när han och narkosgubben kom in. Mitt hjärta slutade slå då jag trodde något hemskt hänt! Han berättade att operationen gått bra och att han trodde han fått ut hela tumören MEN hon hade fått in en medicin fel i vänstra arm så den hade svullnat upp och blivit vit och svart. Ett kompartmentsyndrom! Ingen puls i armen alls. Så de va tvungna att lägga ett snitt från handen till armbågen för att rädda armen. Så ännu en operation innan vi fick se henne. Och de lyckades. Onödigt Ja! Men vi va glada att Maja levde och att de lyckades få ut tumören.
Det som fastnade sig i min hjärna va när Kirurgen sa att den lyckats växa lite till de 2 veckorna efter sista magnetröntgen och att Hade det gått en vecka till nu innan en operation så hade hon varit förlamad från nacken och ner och kanske inte överlevt. Det fick mig att rysa och något jag inte kan släppa än idag.
Maja fick ligga på barnintensiven i 2 dagar. Hon hade fruktansvärt ont i ryggen och armen. Mest i armen verkade det som. Maja hade det så jobbigt så hennes puls blev så låg en gång så de fick göra HLR på henne. Det var overkligt att veta att de behövt göra hjärt kompressioner på mitt lilla barn.
Tiden i Lund är luddig, jag kommer inte ihåg allt. Kanske på grund av utmattningen blandat med chock jag vet inte, Vi låg inne 2 veckor i Lund sen blev vi transporterade med ambulans till Växjö för vidare vård. Där låg vi i 2 veckor till. Sen fick vi åka hem. Det va den bästa dagen! Maja läkte så mycket snabbare hemma då hon utvecklat en fruktansvärd doktor skräck! Och fick lugnande medicin varje gång de skulle vårda henne. Vi fick återigen beröm för vårat lugn som föräldrar på sjukhuset. Då Maja hade fullständig panik varje gång en vårdpersonal kom in i rummet.
Majas ena ben slutade fungera efter op och hon kunde inte röra på det alls förens några veckor efter. Läkarna trodde först inte att benet skulle komma tillbaka men när Maja kom hem så fick hon en kämparglöd som förvånade alla. Benet rörde sig mer och mer. Maja kämpade och kämpade! 5 veckor efter op kunde hon sätta sig upp själv.
Ca 15 dagar efter op kom PAD svaret på tumören.
Majas tumör är ett pilocytärt astrocytom. En LågMalign Tumör grad 1. Den växer sakta så hon har troligtvis haft den sen hon föddes. Hon har också en liten tumörrest kvar i ryggmärgen som vi kommer röntga var 6 månad i 5 år och sen om den inte växt så röntgar man den varje år i 5 år till. Så 10 års röntgen och oro kvar.
Den kan komma tillbaka men då går det operera igen eller så väljer dom att ge cellgifter. Överlevnaden för denna sorts cancer är hög! Och det känns skönt!
Maja kämpar med att få upp styrkan och balansen igen. Det tar tid.
4.5 månad efter op så tog hon sina första steg själv igen. och nu fokuserar vi på att hon ska lära sig gå riktigt och sedan kunna springa och hoppa.
Maja mår bra idag! Hon har aldrig varit så Lycklig i hela sitt liv! Då hon bara känt smärta hela livet. Vi har fått lära känna henne på nytt igen. Hon har inte ont och kommer klara vad hon vill i livet!
Maja är världens starkaste Tjej!