Lauras insamling - För en Värld utan Barncancer

Den 10 februari 2025 somnade Laura in. Hon blev bara 2 år och 5 månader. Hon satte ett oförglömligt avtryck på alla runt omkring sig. Hennes liv var kort, men fyllt av skratt, glädje och en otrolig styrka. Detta är berättelsen om vår älskade Laura och den fruktansvärda sjukdom hon drabbades av – en sjukdom som vi kämpar för att ingen annan familj ska behöva möta.

Laura var en levnadsglad liten tjej som satte ett avtryck på alla personer som hon träffade. Ett leende och ett skratt som smittade av sig, stora bruna ögon som sa mer än vad ord kan beskriva. En liten flicka som såg upp till sin storasyster Alicia och ville göra precis som hon, i allt.
Deras relation var obeskrivligt speciell. De hörde ihop. De kompletterade varandra. 

I slutet av april 2024 åkte vi in till akuten efter en tid med sömnproblem och efter att hon börjat uppvisa problem med balansen och börjat skela med ena ögat. Aldrig kunde vi föreställa oss att bara mindre än en månad senare skulle vi sitta med beskedet om en allvarlig, malign hjärntumör, en diagnos som drabbar väldigt få barn.

Efter Lauras första hjärnoperation diagnostiserades hon med en högmalign grad 4-hjärntumör, diagnosen var en av de tre vanligaste CNS-tumörerna hos barn. 

Under ett behandlingstillfälle den första veckan kunde man se ett ökat tryck i hjärnan och en akut magnetröntgen visade en snabb tumörtillväxt i samma område som man tidigare opererat. En andra hjärnoperation genomfördes samma vecka, där hela tumören kunde avlägsnas. Vid vidare analys av tumören visade den sig vara en extremt sällsynt och aggressiv tumör kallad ETMR (Embryonal Tumor with Multilayered Rosettes) som främst drabbar barn under 3 års ålder. ETMR är högmalign och är därför svår att behandla, överlevnadsgraden är låg med få överlevare. Diagnosens ovanlighet krävde kontakt med andra internationella centra och strålning av hjärnan blev livsnödvändig trots Lauras unga ålder.

Hoppet har alltid funnits inom oss. Som föräldrar trodde vi att just Laura skulle vara den som överlevde, den som skulle ge hopp till framtida barn. Vi gjorde allt för att ta oss igenom den svåra tiden, fylld av operationer, cellgifter och strålning. Men trots allt mörker fanns ljuset – Laura visade oss att det gick att se det positiva, även i de tuffaste stunderna med alla biverkningar som kom med behandlingarna. Hon mötte varje utmaning med ett så stort mod och trygghet. Hennes styrka och livsglädje inspirerar oss och kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan.

Laura blev klar med sina operationer, cellgifter och strålning. Den senaste magnetröntgenundersökningen 27 november 2024 visade inga spår av cancer i hjärnan. Vi påbörjade en underhållsbehandling som man hade räknat med skulle pågå i ett till två år.

Det senaste året har varit oförutsägbart och turbulent, med snabba förändringar och händelser som inträffat utan förvarning och utan någon chans för förberedelse. 

Den 22 januari blir Laura inlagd på grund av en luftvägsinfektion.
Den 3 februari gör Laura en snabbröntgen av hjärnan eftersom hennes hälsa försämrats.
Den 4 februari får vi veta att cancern är tillbaka som förklarar hennes tillstånd de senaste veckorna.
Den 5 februari får vi veta att den inte går att bota.
Den 10 februari somnar Laura in i våran famn.

Varje dag drabbas ett barn av cancer i Sverige. 15 % av barn som drabbas av cancer överlever inte – Laura var en av dem. Varje vecka förlorar ett barn kampen mot sjukdomen. Barncancer är den sjukdom som orsakar flest dödsfall bland barn i Sverige. Det enda sättet att förändra detta är genom forskning. Vår största önskan är att ingen familj ska behöva gå igenom det vi har upplevt. Därför är varje bidrag till Barncancerfonden ovärderligt – en organisation som stöttar livsviktig forskning och som funnits vid vår sida genom hela denna resa.

Vi vill tacka alla otroliga människor som kämpade för vår lilla Laura och fanns där för henne , för hennes storasyster och för oss från första stund. Som mötte oss varje dag i det svåra med hopp och glädje, som delade våra sömnlösa nätter och dagar på sjukhuset.

Tack till all personal på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Akademiska sjukhuset, Skandionkliniken, SABH & Ronald McDonalds hus i Uppsala.

/ Gabriela, Viktor & Alicia