Idag får vi säga hej till hösten och tack till sommaren. Det blev en annorlunda sommar, men också en fin sommar. Vi är så tacksamma för alla ljusa stunder, för skratten, leken och att Ben – vår älskade treåring – har fått känna sig som ett barn igen. Bada, busa, springa barfota. Vara mitt i livet.
Bakom de där skratten finns en annan verklighet. Den är tuff. Den är trött. Den gör ont. Sedan Ben fick sin cancerdiagnos förra hösten har livet förändrats i grunden. Vi har levt med oro, sjukhusbesök, mediciner och smärta. Men också med en kärlek som bär genom allt. En kärlek som viskar: "Jag är här. Jag släpper dig aldrig.”
Hur mår Ben nu? Vi har nått ett viktigt delmål, underhållsbehandlingen har börjat. Det betyder att den mest intensiva fasen på sjukhus är bakom oss. En första etapp i ett långt lopp.
Tack för alla hejarop ni ger oss längs vägen. Även när vi inte orkar hojta tillbaka, så läser vi – och berörs. Er omtanke betyder så mycket. ❤️
Ben är med i ett forskningsprojekt där han får ytterligare ett cytostatika varje dag. Vi har valt att delta i flera studier sedan han blev sjuk för att bidra till att framtidens behandlingar blir ännu bättre för andra barn.
Vi vet inte vad framtiden bär med sig. Men vi vet att vi lever här och nu. Och vi är tacksamma för varje dag som får vara lite mer som vanligt.
Vi är också otroligt tacksamma för alla som stöttar Bens insamling här på Barncancerfonden. Varje bidrag gör skillnad – för forskningen, för barnen, för framtiden.
Vår SuperBen fortsätter visa oss vad styrka är. 💪❤️ NOTHING gets you down.