Utveckling av diagnostik för att individanpassa och minimera biverkningar av cancerbehandling
Utveckling av diagnostik för att individanpassa och minimera biverkningar av cancerbehandling
En stor utmaning inom barnonkologi är de vanliga och allvarliga biverkningarna av strålning och cytostatika. Trots att förbättrade behandlingsprotokoll har lett till att fler barn överlever sin cancer, dör upp till 5 % av barnen av akuta biverkningar, och närmare hälften drabbas av svåra eller livshotande biverkningar senare i livet. Därför finns ett stort behov av tester som kan identifiera barn med hög risk för sådana biverkningar. Variationer i biverkningar tros bero på genetiska skillnader, särskilt i DNA-reparation, men det har visat sig svårt att använda enbart genetisk analys för att förutsäga risk.
Vi har utvecklat metoder för att mäta känslighet för strålning och cytostatika i patientens egna celler. Nu utvecklar vi nya metoder för att mäta cellernas DNA-reparationsförmåga som ett mått på känslighet. Vi kommer också att identifiera biomarkörer som kan förutsäga risken för allvarliga infektioner vid behandling. Slutligen utvärderar vi hur väl våra analyser kan förutsäga om barn med sarkom och leukemi, eller barn med cancer som bär på nedärvda mutationer i DNA-reparationsgener, riskerar att drabbas av allvarliga biverkningar av cytostatika eller strålbehandling.
Sammanfattningsvis, vi kommer att ta fram metoder och biomarkörer som kan förutsäga svåra biverkningar till följd av cancerbehandling med strålning och cytostatika hos barn. Om vi kan identifiera de mest känsliga barnen innan behandlingen, kan vi justera dos eller val av cytostatika för att minska risken för biverkningar. Detta skulle leda till att färre barn dör på grund av sin behandling och ge en förbättrad livskvalitet under och efter behandlingen.