DNA metylering som ett verktyg för individualiserad vård vid T-cells akut lymfatisk leukemi/lymfom
DNA metylering som ett verktyg för individualiserad vård vid T-cells akut lymfatisk leukemi/lymfom
Dagens intensiva behandlingar mot aggressiva T-cellsmaligniteter har lett till bättre överlevnad, men de kan också orsaka svåra biverkningar – både under och långt efter avslutad behandling. I det här projektet vill vi fördjupa vår förståelse för de biologiska processer som driver dessa sjukdomar, med särskilt fokus på DNA-metylering, för att kunna utveckla mer individualiserade och skonsammare behandlingsmetoder.
Med stöd från våra tidigare forskningsresultat och i samarbete med europeiska forskargrupper kommer vi att analysera molekylära data från patienter med T-cellsakut lymfatisk leukemi (T-ALL) och T-cellslymfom (T-LBL). Målet är att koppla dessa data till hur patienter svarar på behandling, risken för återfall och långsiktig överlevnad. Genom breda analyser av flera biologiska nivåer – så kallade multi-omics-studier – vill vi öka förståelsen för sjukdomens utveckling och förbättra möjligheten att förfina riskindelningen redan vid diagnos.
Vi kommer också att integrera detaljerad information om DNA-metylering och genetiska förändringar från patienter som helgenomssekvenserats inom Genomic Medicine Sweden, för att få en djupare insikt i hur genetiska avvikelser och epigenetiska förändringar samverkar.
Projektet syftar till att samla ny kunskap kring DNA-metyleringsmönster hos svenska och europeiska barn och vuxna med T-cellsmaligniteter. Denna kunskap kan hjälpa oss att identifiera epigenetiska förändringar som påverkar sjukdomens förlopp och hur effektivt olika behandlingar fungerar. Dessutom deltar vi i ett europeiskt initiativ för att utveckla avancerade prekliniska modeller baserade på patientmaterial från högrisk-T-ALL. Dessa modeller gör det möjligt att kartlägga cancercellernas svagheter och hitta nya angreppssätt för behandling.
I slutändan är målet att förbättra hur vi klassificerar dessa sjukdomar, göra säkrare prognosbedömningar och minska behovet av de insentsivaste behandlingarna – genom att identifiera nya, mer målinriktade terapier.