”Samtalsstödet har verkligen hjälpt mig”

Barncancerfondens pilotprojekt kring samtalsstöd på distans har fått stort gensvar. Ann Martinsson är en av föräldrarna som deltar och använder samtalsstödet. Hon är mycket nöjd med upplägget.

I ett nytt pilotprojekt, finansierat av Barncancerfonden, erbjuds samtalsstöd till familjer med barn som drabbats av hjärntumörer och där behandlingen avslutats eller där barnet lever med återfall.

Tanken är att samtalsstödet ska vara ett komplement till den övriga vården – ett enklare och mer lättillgängligt sätt för familjer och barn att få hjälp med sina livsproblem och vardagsfunderingar. Via Skype, vanlig telefon eller Facetime finns möjlighet till regelbundna samtal med en legitimerad psykoterapeut.

Ann Martinsson bor i Kristianstad och har under våren haft regelbundna telefonsamtal med Lena Falck, som är ansvarig för samtalsstödet.

­– Jag blev jätteglad när jag läste om det här projektet. Jag har aldrig sökt hjälp inom vården, för jag inte känt att något har passat våra behov, säger Ann Martinsson.

Hennes dotter Novali behandlades för en hjärntumör år 2017. Idag har hon problem med hjärntrötthet.

­– När man blir utsläppt från sjukhuset står man plötsligt själv och ska hantera en ny livssituation. Det kommer upp frågor hela tiden, och det är svårt för omgivningen att förstå problematiken. Här fyller samtalsstödet en väldigt viktig funktion. Det har verkligen hjälpt mig.

Hon uppskattar att tjänsten, som till skillnad från annan vård, är så lättillgänglig.

– Att man får snabba svar på mejl och alltid kan boka en tid gör att man känner sig sedd. Lena Falck är specialiserad på just hjärntumörer och har stor erfarenhet av kontakt med familjer och barn som drabbats.

Ann Martinsson menar att den riktade kompetensen gör skillnad. Lena Falck har hjälpt henne och gett henne verktyg för hur hon kan hantera olika situationer. Vid samtalstillfällena är det Ann Martinsson själv som bestämmer vad de ska prata om.

– Den senaste tiden har vi pratat mycket om min situation. Jag är sjukskriven, det tog bara stopp och jag orkade inte mer. Under sjukdomsperioden måste man vara så himla stark och klara allt – och sedan när det lugnar ned sig kommer allt över en. Lena har hjälpt mig att sortera i mina tankar.

För Ann Martinsson är det särskilt givande att få ta del av andras historier. Lena Falck har lång erfarenhet av målgruppen och kan ge en överblick över hur andra familjer har det, och hur de löst sin vardag. Det hjälper Ann Martinsson i bearbetningen av sina problem.

– Förut kände jag mig ensam i detta men nu, efter våra samtal, vet jag att det finns fler i samma situation.

Pilotprojektet ”Samtalsstöd via Skype” är tvåårigt och startade i februari 2019. Hittills har 27 familjer sökt hjälp. Lena Falck, socionom och legitimerad psykoterapeut, håller i samtalen.

Familjerna som hört av sig bor över hela landet. Men oavsett om de bor i storstad eller på landet så är problematiken den samma: de känner sig ensamma i sin situation. Lena Falcks specialistkompetens gör skillnad.

– Den innebär att vi kan ta en genväg. Jag behöver bara säga en mening för att de ska förstå att deras beteende är normalt. Jag pratade med ett syskon som sa ”det är som att du redan känner mig och vet vad jag har för problem”, säger hon.

Samtalsstödet erbjuds till föräldrar, till det drabbade barnet och till syskon. Lena Falck menar att en fördel är att hon når alla oavsett var de bor, vilket är viktigt eftersom många inte har tillgång till eller hittat ett samtalsstöd där de bor. Modellen gör också att det går att prata med familjemedlemmarna i olika konstellationer.

– Jag har en familj där jag pratat med alla fyra vid olika tillfällen, en annan där jag pratat samtidigt med föräldrarna som sitter på olika ställen. Jag har kunnat träffa en förälder och barnet tillsammans och även barnet och ett syskon tillsammans. Platsoberoendet och planeringsflexibiliteten gör att jag lättare kan hjälpa hela familjen, vilket aldrig skulle gå att få till i den vanliga vården, säger hon.

I början var Lena Falck orolig att tekniken och det fysiska avståndet skulle bli en barriär: att det skulle bli svårt att få kontakt och mötas. Det har fungerat utmärkt.

– Jag hade en tonårskille som låg hemma i sin säng med täcket uppdraget och pratade. Han var på en plats där han kände sig trygg. Det kan vara en fördel att själv få välja plats för samtalet, säger hon.