Tillsammans mår vi bättre

När det är som svårast så behöver vi våra nära och kära som allra mest. Detta är inget nytt och ganska självklart.

Ändå är det så svårt att finnas där när vi som mest behövs. Jag möter alltför många som vittnar om att vänner, kollegor och även släktingar drar sig undan
när livet prövar dem som mest.

Forskningen visar att gemenskap har en stor betydelse för vårt kroppsliga välmående. Ensamheten frisätter stresshormoner vilket på sikt skadar kroppen. För den som drabbas av något så tufft som ett besked om en allvarlig sjukdom är det inte heller ovanligt att uppleva existentiell ensamhet, det vill säga då den som drabbats kan känna sig helt ensam i vissa frågor trots att vänner och familj runt omkring försöker förstå.

Sommaren står inför dörren, en period då många är lediga och reser bort. För en barncancerdrabbad familj som kämpar med behandlingar, provtagningar, sjukhusbesök och en sommar som blir allt annat än man hade tänkt sig är risken för ensamhet och isolering stor. Inte minst för eventuella syskon.

Men – sommaren är ju också en tid då vi släpper jobb, skola, barnens aktiviteter och mycket av våra vardagliga måsten. En tid utan hets och stress som vi bör nyttja till att stanna upp, reflektera och andas men också ta oss tid för dem runt omkring oss. Så låt oss sträcka ut den där extra handen och finnas där i stället för att vända bort blicken. Klippa gräsmattan, laga en middag, baka en kaka, ta med ett syskon till badstranden eller varför inte bara finnas där och umgås – tillsammans. Det viktiga är inte vad vi gör utan att vi gör något. Låt oss göra sommaren 2019 till sommaren då vi tar hand om och finns där för varandra.

Önskar er alla en fin sommar.