Den tysta sorgen

Jag sitter under äppelträdet och äppelblommorna dansar runt i luften innan de landar på mitt tangentbord. Det var längesedan trädet var så översållat av blommor, men nu är de på väg att falla av, blomblad för blomblad.

Jag har precis läst en fin och berörande text om ett annat äppelträd, långt från mitt eget. Ett träd fullt av liv och framförallt fullt av minnen och symbolik. Jag rekommenderar dig att ta del av berättelsen om detta speciella äppelträd på vår webbplats barncancerfonden.se/mejatradet.

Vi pratar ofta om syskonrelationen som något mycket speciellt. En relation som i regel blir längre än den vi har till våra föräldrar eller till våra barn. Men vad händer när ett syskon dör i unga år, hur påverkar det ens fortsatta liv och hur hanterar man den sorgen. När ett syskon mister en älskad bror eller syster pratar man ofta om den tysta sorgen. De kvarvarande syskonet/syskonen bär på en stor sorg som omvärlden ofta inte ser. Fokuset hamnar lätt på föräldrarna, föräldrar som har genomgått en förälders värsta mardröm – att förlora ett barn.

I det här numret av Barn&Cancer möter vi Hedda. Hedda miste sin lillasyster Elsa när hon var elva år och Elsa nio. Systrarna stod varandra mycket nära. Sorgen har varit svår att bära och Hedda har känt sig ensam i den. I dag är Hedda 16 år och delar rakt ärligt med sig av sina erfarenheter. 

Den här tidningen, som så mycket av vår övriga kommunikation, hade inte varit möjlig om det inte var för alla er som så osjälviskt och generöst delar med er av era berättelser och erfarenheter. Så ett stort tack till er och alla andra som på olika sätt, med engagemang och bidrag, är med på resan mot vår vision att utrota barncancer.

Jag önskar dig en skön och vilsam sommar och en massa kärlek och värme till dig som måste tillbringa sommaren på sjukhuset.