Måndag 22 jan var det dags för tredje dosen Methotrexate intrathekalt dvs i vätskan som cirkulerar kring hjärna och ryggmärg. Vi vaknade tidigt och åkte in mot Göteborg innan högtrafikens början. Har kommit fram till att det enklaste är att plocka upp Nina från sängen och direkt ut i bilen. Ingen idé att försöka få i henne något innan vi åker. Att vara fastande är inte kul för en kortisonhungrig 3-åring! Inte kul för nån egentligen, men hundrasjuttioelfte gången hon bad om chips och ostbågar eller pyttipanna började jag bli lite trött på detta. Sövningen gick utmärkt som alltid. Hon gillar det här med "sovmjölk" ;-) Hann knappt ner till avdelningen innan det var dags att komma upp till uppvakingen igen. Efter 30 min i tippat läge fick jag väcka lilla skrutten.
Som vårdpersonal är det intressant att vara på andra sidan. Jag skall nog fylla i en utvärdering gällande denna uppvakning då jag sett mycket bättre i Västerås! Jag hade nog trott att ett barnsjukhus skulle ha den bästa vården på alla sätt, men som alltid finns det mycket att förbättra.
Väl nere på avdelningen fick hon sin efterlängtade pyttipanna och en stund senare fick vi åka hem. Börjar bli rutin det här!