Håret nästan borta

I natt vaknade skrutten 03 och var hungig! Första är man optimistisk och tror att det skall gå att prata bort. Sen är det bara att inse att hon behöver mat. Försökte med en banan men det är trdligen inte gott längre. Tingar med mjölk (som vanligt) fick det bli. Sen tänkte jag att det skulle vara nog. Icke, ost skulle det också vara! Sen var hon pigg och inte jag...

Idag har inte varit någon bra dag. Magen har krånglat och gjort ont. Och när magen krånglar fungerar ingenting. Blev en heldag på soffan framför tvn. Morfar kom och myste en stund så att jag kunde fixa lite saker.

Och idag lossnade nästan allt av det återstående håret. Det är som om det inte sitter fast längre. Det vi fått veta är att cytostatikan gör att snabbväxannde celler slutat växa. Och hårceller är snabbväxande celler. Och när man tittar på hårstråna som lossnar finns det ingen rot på dem. Lite intressant är det trots allt. Och det är ett tydligt bevis på att behandlingen har effekt. Maja fick en chock då hon kom hem och fick se Nina. Nina däremot tar det fortfarande med ro, nu skall hon ha mössa hela tiden! Vi hade tänkt att raka av håret på kvällen, men det ville Nina absolut inte. Vi fick dock klippa det lite så det inte hänger långa testar i ansiktet.

Jag tog en tur till ICA och träffade där Ninas underbara pedagog Annelie. Väl hemma berättade jag för Nina att de saknar henne på förskolan. Då ville hon dit med en gång! Hon bestämde snabbt vilken klänning hon skulle ha på sig. Och så ville hon visa sina kompisar nålen som sitter i porten. Så nu får den här mässlingepidemin gå över så att vi får lov att röra oss bland folk igen. Nytt fall idag, så minst 18 dagar till...

Och insamligen fortsätter att skänka oss glädje. 84 640:- TACK!

I morgon är det dags för fjärde cytostatikabehandlingen intravenöst och start på nedtrappning av kortison. 40mg Prednisolon per dygn på denna lilla kropp är väldigt mycket.