Tänk vad härligt att se glimten i ögonen igen! Det som dock blir påtagligt nu är hon blir piggare är hur mycket muskler hon tappat på dessa veckor. Hon har också ont i benen som biverkan av cytostatikan. Hon orkar inte resa sig upp från golvet och orkar inte gå upp för trappan. Hon blir helt knäckt då det inte går. Finns ingen kraft att springa eller hoppa. Men man ser hur hon försöker! Det häftiga är ju att motivtionen redan finns där, så det är bara att ge dem chansen och så bygger de upp sig igen. Så vi hjälper henne lite grand så hon känner att hon klarar det så får vi se hur lång tid det tar.