I tisdags var jag och Nina hemma och vilade. Hon sov och sov och sov. Det är tur att det är tydligt att hon tycker det är roligt att vara iväg och göra saker, för hon blir väldigt trött efteråt. Och för familjen var det betydelsefullt i och med att vi inte haft så mycket semester tillsammans i år.
Onsdagen startade vi med ett besök till vårdcentralen för stick i fingret. Denna gång behövdes det två stick för att fylla rören, men det gjorde henne ingenting. När det var klart åkte vi upp till förskolan. Idag var hon pigg nog att orka det igen. På kvällen startade gympaterminen för Maja och Nina blev arg över att det inte var hennes tur! Men på fredag är det dags även för henne.
Idag tog vi en tur till sjukhuset igen. Väldans kul att komma upp till avdelningen och säga hej till alla! Vi fick träffat vår ansvarige läkare, tittade på såret, gick igenom status och prover och fick nya ordinationer på medicinerna. Alla prover ser bra ut, men läkemedelsdoserna behöver höjas lite för att uppnå önskad effekt. Hon är fortfarande i inställningsperioden så inget kostigt med detta. Olika barn behöver olika doser för att uppnå önskad effekt. Vi pratade också om Ninas ork eller det de kallar "effort". Det gäller att vårda den begränsade energi hon har och se till att de läggs på det som gynnar henne (och inte oss föräldrar). Vi får prova oss fram hur länge hon orkar vara på förskolan då det är viktigt att hon har ork kvar då hon kommer hem.
Innan det var dags för sjukgymnasten hann vi med en tur in till lekterapin. Pratade lite med personalen som nämde att Nina är välkommen dit om det blir mycket infektioner på förskolan som gör att hon inte kan vara där. Tänk vad fantastiskt! Hon får även bjuda med sig några av sina förskolekompisar dit, så att de kan få se vad hon får uppleva. Älskar detta ställe!
Till slut var det dags för sjukgymnasten/fysioterapeuten och Nina var så laddad! Gymnastikdräkt och tights skulle på :-) Hon väntade ivrigt och till slut kom han. Vi fick förklarat för oss att ett antal test skulle genomföras. Eller försöka genomföras... Åh snälla nån vad jag skrattade. Nina domderade och försökte bestämma vad hon skulle göra, men på något sätt lyckades han för henne att göra mycket av det han ville. Han fick se det mesta och konstaterade att återhämtningen är på god väg. Precis som väntat är hon svag i hamstings (baksida lår) och tibialis anterior (framsida underben). Detta är framför allt tydligt då hon springer. I stället för att komma till sjukhuset på sjukgymnastik har vi tidigare kommit överens om att hon skall gå på gympa och simskola på hemmaplan. Så han betonade vikten av att vi skall se till att hon orkar detta. Viktigare att hon orkar gå på sin gympa än att hon går till förskolan den dagen. Jaha, så hade vi ju inte tänkt på det hela. Vi får helt enkelt prova oss fram och se vad som är bäst för Nina.
På vägen hem somnade hon så klart som en stock! Nöjd och glad!
