Idag vaknade Nina och var väldigt besvärad av sonden. Den skavde i halsen och var allmänt besvärande. Hon låg på soffan och kved och sa: "Mamma, jag kan inte leva med den här sonden...". GAH, bara att lappa ihop hjärtat och fokusera på målet! På frågan om hon ville ha en glass för att lindra svarade hon NEJ! Jaha, nu lockar inte sött längre. Tänk att cytostatikan har denna effekt!
Till slut ville hon ha frukost och till frukost skulle det vara kyckling och nyponsoppa! Men sen blev det soffan igen. Men hon längtade efter mormor och morfar och ville dit.
Efter lunch anlände min syster med familj för att fira nationaldagen! Först skulle det dock tittas på kaninerna och plötsligt var även Nina intresserad. Det lockade henne från soffan och hon satt en stund i mormors knä och myste. Och sen, till slut, fick hon följa med dem hem i väntan på oss andra.
En väldigt hungrig och trött Nina längtade nu efter soppa! Det är tydligt att hon njuter i sina beskrivningar av maten. Allt som skall ingå och hur det skall se ut. Men nån soppa blev det inte till nationaldagsmiddag utan annat gott.
En väldigt härlig dag för oss andra, men en väldigt trött dag för Nina. Vi räknar ner dagarna för hur länge sonden behövs. MOT MÅLET!