Efter en härlig, lugn natt på sjukhuset blev vi utskrivna! Först lite påfyllning av blod, vilket var väldigt skönt för då har hon mesta möjliga krafter för helgen. Så efter lunch knatade vi upp till dagsjukvården för att byta nålen i porten. Efter de förra två sticken har det bildats en liten nekros mitt på porten, så funderingarna nu har gått kring om det är bakterier från detta sår som orsakat infektionen. När nålen väl sitter i porten så går det inte att se hur det ser ut, så nu var vi väldigt nyfikna. Nina är ju så klart inte alls fötjust i denna procedur, men det måste bara göras. Och till slut var hon redo! Snabbt ut med den gamla nålen och nästan på direkten in med en ny. Och såret var nästan borta! Väldans skönt. Vi har kommit fram till det inte gör någon större skillnad om Nina får bedövningsplåster eller ej. Det är själva proceduren som hon tycker är jobbig, inte smärtan.
Sen förbereda för att hemsjukvården skall kunna ta över. Herregud vad saker jag fick med mig hem!
Och det här med hemsjukvård är ett eget kapitel... Jag hade ju allra helst gjort det här själv, alltså givit henne intravenös antibiotika i hemmet. Men det får jag inte. Först motiverade de det med att jag skulle vara mamma och inte vårdare. Men den gick jag inte med på. För min uppgift som förälder är att se till mitt barns bästa och då också att se till att den som har bäst kompetens skall göra det. Och det är jag. Sen sa de att de ville inte utsätta mig för risken att jag ger och hon får en allergisk reaktion. Den motiveringen funkde inte heller då det inte har med mitt hanterande att göra och det finns beredskap för detta. Till slut sa de, att det är väl skönt om ni är två om nåt händer? Och tänk om du blir sjuk och inte kan gör det? Jaja, det hade jag ju inget emot.
Väl hemma hade farmor och farfar kommit på besök och det var jättemysigt! Nina var pigg och glad och vandrade nu runt själv. Stappligt, men ändå! Men bäst av allt var att vi fivk höra henne skratta för första gången på 4 veckor! Alldeles, alldeles underbart <3 <3 <3
Kl 23 var det dags för hemsjukvården att komma och jag blandade antibiotkan och förberedde allt. Då får ju jag i alla fall vara en del av det! Och in klev underbara Kicki och där kändes allt bra. Jag kommer nog att klara det här :-)