Idag var det min sista gång att följa med på Cytorabin-behandlingen så det var mycket som behövde klargöras. I morgon är det morfar som åker med henne. Nina var väldigt nöjd och glad över att vi hade gott om tid på oss. Jag fick också frågan om en läkarkanditat kunde få prata med mig och det vad ju helt ok. Alltd spännande att få svara på frågor. Ger en möjlighet till reflektion. Jag fick bl.a. frågan om vi får det stöd vi behöver när det gäller vår oro. Jag svarade då att vi har blivit erbjudna stöd, men att jag inte upplever någon oro. Så länge allt går som planerat har jag inget att som oroar mig. Vi får god information och så länge det sker som vi blivit förberedda på, är jag inte orolig. Så länge allt sker enligt den uppsatta planen och protokollet så är jag trygg. Så anledningen till att jag inte känner oro är att det finns ett behandlingsprotokoll, en uppsatt plan och att vi får all information vi behöver om vad vi kan förvänta oss. Nu har vi också haft sådan tur att inga komplikationer i form av infektioner har uppstått. Biverkningarna och måendet är enligt plan.
Så väl förberedda på fortsättningen åkte vi hemåt och Nina lyckades hålla sig vaken hela vägen hem i bilen! Jag var väldigt lycklig och såg fram emot en kväll då vi kan få gå och lägga oss i tid. Hon dansade för fullt till hög musik, iklädd Elsaklänning. Men plötsligt när jag vänder mig om har hon somnat... Och sen var hon knappt väckbar! Fick passa på att sova en stund själv samtidigt.