2 juni 2018 - Kaniner och havet

Dagens kommerntar av Nina: Ge mig glass! Jag kan inte leeeeeeeeva utan glass!

Kortisonet förändrar Nina på många sätt. Hon pratar mycket vanliga fall, men nu pratar hon ännu mer! Och hon säger mycket konstiga saker. Mycket gäller mat så klart, men hon reflekterer även över annat här i världen. Klokta saker ch helknäppa saker!

Idag fick kaninerna sitt riktiga hus och vi fick fixat fint för dem. Men Nina vill absolut inte gå ut och hälsa på dem. Jaha!? Inte riktigt som planerat kanske! Tur att Maja älskar dem i alla fall. En hande och en hon skall det troligtvis vara. Men "honan" börjar uppvisa beteenden som inte riktigt hör honor till...

Mormor och morfar köpte en ny fin klänning till henne idag som  hon tyckte mycket om. När mormor frågade henne om hon ville titta sig i spegeln förklarade hon att hon inte vill se sig i spegeln när hon har sin fula, fula sond. Hade väl aldrig trott att detta skulle påverka henne så otroligt mycket. Jag räknar ner dagarna till när vi kan ta bort den igen...

Häromdagen fick vi ut henne från huset och vi kom ner till klipporna en stund. Den vanliga stranden vill vi inte gå till för där är så mycket folk och då vill hon inte stanna. Tur det finns gott om badplatser här. Hon njöt i alla fall av att bada och klättra runt på klipporna.

I denna situation är jag tacksam över att vi bor som vi bor och på just denna plats! Så mycket i vardagen som underlättas. Och tänk, att just denna vår när Nina är sjuk och vi är hemma, är det högsommar i maj. Och även detta gör tillvaron mycket mer njutningsfull!