Här har vi högen med mediciner hon får varje morgon.
Längst ner: Innan man ger något i sonden måste den testas så att man säkert vet att den ligger i magsäcken och inte har glidit någon annanstans. Det testas genom man suger upp lite maginnehåll och sprutar ut det på det lila lackmus-pappret. Maginnehållet är surt och pappret färgas då rosa.
Spruta 2 nedifrån: Kortisontabletterna krossas och blandas upp i vatten. 3 gånger om dagen.
Spruta 3: Bactrim. Antibiotika som hon under hela cytostatikabehandlingen får 2 dagar i veckan x2 som pneumocystisprofylax. Kan orsaka lunginflammation hon immunosupprimerade personer.
Spruta 4: Diflucan. Får hon dagligen under hela kortisonbehandlingen som svampprofylax. Äter man mycket kortison får man mycket lättare olika svampinfektioner och det vill vi inte ha!
Spruta 5: Zantac. Kortison är påflestande för magslemhinnan och för att motverka magkatarr och magsår får hon detta. Så fort hon inte får detta fär hon ont i magen. Två gånger om dagen.
Spruta 6: Laxido Junior. En av de cytostatika hon får (Vincristine) ger hård avföring och förstoppning. Så detta får hon nu tre gånger om dagen och så fungerar magen så bra den kan.
Spruta 7: Bara vatten för att spola igenom sonden efteråt.
Ett läkemedel saknas och det är Zofran. Det får hon två gånger om dagen de frösta dagarna efter cytostatika för att motverka illamående.
Hela denna hög gör det nödvändigt med sonden. Hon skulle aldrig klara att ta denna mängd via munen. Och största problemet är nog att kortisonet smakar så fruktansvärt illa. Men det är en begränsad tid och v närmar oss! Nina tycker genomgående att det är väldigt äckligt att få något i sonden. Men så länge hon sitter och äter på en fruktpåse går det utmärkt! Det går dock inte att ge henne i sömnen för då vakar hon i panik...
Viktor funderade för ett tag sedan om alla föräldrar till sjuka barn får ge alla dessa mediciner eller om det bara var jag som sedan tidigare var van vid detta. Men detta är en föräldrauppgift och han klarar det lika bra som jag!