Redan i fredags började Nina säga att hon var lite yr. När hon reste sig upp från golvet eller hoppade ner från toaletten. Som ortostatiskt blodtryck. På lördagen började hon få ont i huvudet, men var fortfarande väldigt pigg. Vi hade härligt och kompetent besök som påpekade att Nina var väldigt blek. Söndag morgon var hon inte pigg längre. Orkade inte springa och det blev tydligt att blodvädet var lågt. Så när underbara gäster åkte hem åkte vi in till sjukhuset.
Väl på sjukhuset visade proverna att Hb var 73 g/L, så lite extra blod behövdes allt.
Samtidigt som blodet kopplades på började snöovädret! Satt där och tittade ut och funderade på hur det skulle gå att köra hem under kvällen och sedan köra tillbaka på morgonen för planerad behandling. Jag bad til slut om att få stanna kvar över natten och det fick vi så klart!
Under tiden blodet pågick satt Nina trött och tyst i sin vagn. Men när ungefär hälften hade gått in började det kvittra från vagnen och sedan var hon inte tyst en sekund! Jag har lärt mig att donerat blod är lite "sovande" när det ges så det får inte full effekt förrän efter någon dag då det "vaknat" ordentligt. Så jag blev mycket förvånad då hon hade tydlig effekt efter 100ml (motsvarar en halv påse för hene). Jag satt och tittade på OS på datorn och Nina tittade på Veterinärerna på paddan. Och plötsligt kommenterade hon ALLT hon såg! Jag försökte koncentrera mig på OS men det var helt omöjligt då hon pratade konstant! Det var dock bara att njuta :-)
Nina var mycket missnöjd över att inte få åka hem, men framför allt för att hon inte fick sin pyssellåda! Den var ju en våning ner... Till slut somnade vi i alla fall. På morgonen var jag än mer nöjd över att vi stannat över natten då jag hörde trafikrapporten.
På avdelningen hade de jättemycket att göra så vi tog oss ner till dagvården och fick behandling enligt plan. Så när morgontafiken var över kunde vi lugnt och stilla åka hem. Men en otroligt pigg Nina!!!!