Det enda Nina orkar nu är att titta på paddan eller tv. Orkar inte leka och orkar bara gå korta sträckor. Till toaletten eller till köket. Så vi är otroligt tacksamma för denna padda som vi fick av Stiftelsen Henrik Superman. Nina vantrivs med sonden och känner av den hela tiden. Tycker det är äckligt, obehagligt och fult. Hade väl aldrig trott att en 3,5-åring kunde tänka på detta sättet. Var tvungen att att räkna ner i kalendern för att hålla ordning på hur många dagar det är kvar med sonden.
Kortisonhungern börjar visa sig på växande kinder och en dubbelhaka som kommit fram igen. Sjukt så fort det går...
Dagen tillbringades i lugn och vi var nöjda som fick ut henne i soffan på altanen. Vi lyfter nu mest runt henne mellan köket, soffan, toaletten och ute.
Det gäller verkligen att hålla fokus på målet och inte ägna sig åt känslor. De får vi ta sen!
MOT MÅLET!