På lördag är det två år sedan Stina transplanterades. Hon blev sjuk i leukemi i september 2015. Vägen till transplantationen var oerhört tuff. Hon fick svåra komplikationer och vid några tillfällen var det bara tron på ett mirakel som fick oss att kämpa vidare. Stina var en sådan fighter, hon bestämde sig för att kämpa trots alla motgångar. Hon är, som tur är, en envis liten tjej. Hela familjen gick på reservkrafter. Vi var oerhört trötta och utmattade, men precis som Stina såg vi transplantationen som dagen då allt skulle bli bra. Vi hade ett mål att kämpa mot. När Stina i januari 2016 låg i respirator på intensivvårdsavdelningen i Uppsala var det svårt att fortsätta hoppas. Men hon vaknade efter några dagar. Först var hon delvis förlamad i vänster sida men som den kämpe hon är och som genom ett mirakel återfick hon full rörlighet efter några veckor. Så, den 10 mars, efter drygt fem månader med nedbrytande cellgiftsbehandling fick hon sina nya stamceller. Donatorn var en för oss okänd tysk som sjukvården matchat genom sina donationsregister. Dagen efter transplantationen sa Stina "Äntligen Pappa! Äntligen har jag nya celler!". Hon upplevde att hon var i mål. Nu skulle allt bli bra. Nu skulle hon kunna återgå till att vara ett vanligt barn igen. Det tog fem veckor innan nästa bakslag. Hon fick en allvarlig biverkning av transplantationen som heter GVHD. Hennes nya immunförsvar började attackera hennes lungor. Senare har även magen, musklerna och lederna attackerats. Hon fick kämpa i 1,5 år mot GVHD. Så till sist hittade läkarna en medicin som fungerade. Sedan slutet av oktober 2017 mår hon mycket bättre. Hon kan inte gå i skolan på grund av att hon är infektionskänslig men hoppet finns att hon snart ska kunna det. När hon ser tillbaka på transplantationen idag och hur hon kände den där dagen när hon sa "Äntligen!" säger hon "Jag trodde att jag sprang i mål på mitt Ironmanlopp men det var början på ett maraton."
Trots allt lidande är vi så enormt tacksamma att vi är där vi är idag. Vi har Stina hos oss! Vi har fått uppleva många underverk. Vid flera tillfällen har vi upplevt att Gud har burit oss och gripit in och räddat Stina. Vi är också tacksamma för vården, att vi lever i ett land där barn får avancerad livräddande sjukvård. Vi är tacksamma för alla sjuksköterskor, läkare och forskare som viger sina liv till att hjälpa andra. Vi är så klart också tacksamma för att en generös människa i Tyskland donerade benmärg!
Det går inte en dag utan att vi tänker på de föräldrar vi lärt känna vars barn inte överlevt. De barnen och de föräldrarna kommer alltid att ha en särskild plats i våra hjärtan.
Under hela den här resan har vi också fått så mycket stöd från alla våra vänner och även från människor vi inte känner. Det går inte att räkna upp alla som varit med och stöttat. Stinas insamling till barncancerfonden är nu uppe i 347 000 kr! Jag gråter nästan varje gång jag läser den långa listan med namn. Alla som finns där har tänkt på Stina och önskat att hon ska bli frisk.
Om du är under 35 år så har du chansen att rädda någons liv genom att donera stamceller. Anmäl dig till Tobiasregistret! http://www.tobiasregistret.se
