Kognitiva komplikationer

Typiska kognitiva komplikationer kan vara:

Långsamhet: Många barn blir långsamma såväl i praktiska uppgifter som i skolarbetet. De hinner inte med lika mycket som andra barn i skolan. Till exempel tar det längre tid att klä på sig och plocka ihop sina saker jämfört med jämnåriga. Långsamheten kan också göra att det är svårt att hänga med i det sociala samspelet, till exempel när kompisarna diskuterar något. 

Uppmärksamhet: Uppmärksamhetsproblem orsakade av strålbehandling mot hjärnan liknar inte alls koncentrationssvårigheter vid ADHD eller DAMP, vilka ofta är kombinerade med överaktivitet. Barn som strålbehandlats mot hjärnan får ofta en uppmärksamhetsstörning som gör att de drömmer sig bort, de försvinner bort från det de håller på med och tappar tråden. Istället för att vara hyperaktiva (överaktiva), som barnen med ADHD, är de ofta hypoaktiva (underaktiva). 

Minnessvårigheter: Olika typer av minnessvårigheter är vanliga. Inlärningen blir ofta långsam, det tar tid innan saker fastnar i huvudet. En del förmår att ta in kunskap, men har svårt att minnas det över en längre tid. Många barn upplever att de lär in en läxa på kvällen för att sedan tappa allt i skolan dagen därpå. Minnessvårigheterna kan också göra så att barnet har svårt att ta instruktioner, framför allt i flera led, eftersom man inte minns det som sagts. 

Läs-, skriv- och matematiksvårigheter: Det är inte ovanligt med läs- och skrivsvårigheter till följd av strålbehandling mot hjärnan. Matematiksvårigheter är vanligare än läs- och skrivsvårigheter. Svårigheterna visar sig ofta i att det är svårt att byta strategi, till exempel då uppgiften kräver att man växlar mellan olika räknesätt. Barnet kan även ha svårt med matematisk/logisk problemlösning, att förstå de matematiska resonemangen och när barnet väl förstått en sak glömmer han/hon det lätt till nästa dag. 
 
Exekutiva svårigheter: Svårigheter med planering, överblick, struktur och kontroll. Problem med överblick och planering är vanliga och märks oftast mest när barnet blir äldre. De exekutiva svårigheterna leder till en känslighet för överbelastning. Barnet blir snabbt trött om det händer alltför mycket på en gång och har svårt att hantera stökiga situationer. Alla människor kan få exekutiva svårigheter till exempel när man blir stressad eller trött. Men den som fått strålbehandling mot hjärnan har en lägre tröskel och är därför känsligare för stress och trötthet. 

Generellt sänkt begåvningsnivå: Den generella kognitiva förmågan blir sänkt och några barn tappar så mycket att det kan ses som en utvecklingsstörning eller ett begåvningshandikapp. Barn med utvecklingsstörning har rätt till särskola och habilitering. 

Den språkliga förmågan är ofta välbevarad och god, vilket är positivt. Dock gör det att man ofta misstar sig på barnets förmåga och missar att uppmärksamma barnets svårigheter eftersom det är lättare att se barnets många kloka och insiktsfulla kommentarer än till exempel koncentrationssvårigheterna.

Vad orsakar kognitiva komplikationer?

Det finns aldrig en ensam orsak till de skador som barnet har fått av sin behandling, utan många olika faktorer i samverkan ger upphov till kognitiva besvär.

De viktigaste faktorer som vi känner till idag är barnets ålder vid insjuknandet, typ av tumör och tumörens läge, operationen och eventuella operationskomplikationer samt typ av behandling. Yngre barn drabbas hårdare än äldre. 

Barnets personliga egenskaper, tillgångar och svårigheter innan sjukdomen, personlighet och uppväxtmiljö påverkar också. Inlärningssvårigheter innan insjuknandet, till exempel dyslexi- eller koncentrationssvårigheter, kan bli tydligare och förvärrade. Andra sena komplikationer efter cancern kan också ge inlärningssvårigheter. 

Till exempel kan motoriska problem i form av koordinations- och finmotorik-svårigheter göra att barnet behöver koncentrera sig så mycket på sin motorik att han/hon inte har så mycket resurser kvar att använda till problemlösning eller läsförståelse.

Att uppmärksamma svårigheterna

Att ett barn haft cancer kan tyckas vara nog. Att göra barnet uppmärksamt på att det har svårt att räkna eller att koncentrera sig blir som att lägga sten på bördan. Men det är nödvändigt för barnets framtida liv.

Vuxna kan ha en tendens att bagatellisera de kognitiva komplikationerna som ett barn som drabbats av cancer kan uppleva. Den inställningen kan få stora konsekvenser för barnets livssituation. Barnet blir lätt behandlat som någon som är annorlunda, någon som inte behöver lära sig allt de andra barnen lär sig i skolan. Konsekvensen av blir att barnet inte heller får möjlighet till den hjälp hen behöver. 

En annan anledning till att vuxna inte uppmärksammar inlärningssvårigheter hos barn som behandlats för cancer är att barnet oftast inte är störande eller ställer till med problem i klassrummet. De flesta barn är medvetna om sina svårigheter och vet att de inte presterar lika bra som sina klasskamrater.

När vuxna inte låtsas om svårigheterna utan berömmer allt barnet gör, drar många barn i tysthet slutsatsen att svårigheterna är något skamligt och något man inte ens får prata om. Som vuxen bör man sträva att hitta sätt att tala med barnet om svårigheterna.

Naturligtvis är det inte bra att ständigt påpeka ett barns brister och svagheter. Men det är viktigt att hitta ett naturligt och positivt sätt att prata, gärna i samband med att skolan introducerar pedagogiska arbetssätt. 

Det är också viktigt att alltid poängtera att det är sjukdomen som är orsaken till problemen och att det finns hjälp. Till exempel genom mindre material att läsa och färre läxor. 

Träning

Att träna upp färdigheterna vid en hjärnskada är en svår balansgång mellan att se, acceptera och förlika sig. Det handlar om att träna och försöka få tillbaka de förmågor som förlorats.

Idag finns träningsprogram där minnes- och koncentrationssvårigheter kan övas men studier om metodernas effektivitet är ännu alltför få för att man generellt ska kunna rekommendera dem. Metoderna finns heller ännu inte tillgängliga på alla landets barncancercentra. 

Ett problem med minnes- och koncentrationsträning är att det kan vara svårt att generalisera träningen, det vill säga man blir bra på träningsuppgifterna, men det förbättrar inte minnet i vardagen.

En träningsmetod kan dock ge en ökad medvetenhet om vilka svårigheterna är och en ökad känsla av kontroll, vilket inverkar positivt på minne och inlärning. En träningsmetod gör sig bäst i ett sammanhang där man får hjälp med alla delar av problemet samtidigt och erbjuds en helhetlig rehabilitering. 

Det är viktigt att läxläsning och eventuell träning sker med förnuft. Var noga med att uppmuntra barnets starka sidor. Om för mycket kraft och energi läggs på att läsa läxor och träna med sitt barn kan hen känna sig misslyckad.  Både föräldrar och barn behöver tid tillsammans som inte består av träning eller läxor.  Att arbeta med det vi är bra på och känner oss stolta över stärker självkänslan och ger oss redskap att bättre klara av svårigheterna.