Så ska hjärtsvikt kartläggas och förhindras

Näst efter återfall i cancer är hjärtsvikt den vanligaste allvarliga komplikationen bland personer som har genomgått en cancerbehandling.

– Det finns tydliga kopplingar mellan cytostatika av typen antracykliner och hjärtsvikt. Men också strålbehandling, i synnerhet sådan som riktats mot bröstet, kan påverka hjärtmuskeln och kärlen, säger läkaren och forskaren Marianne Jarfelt.

Tillsammans med sitt forskarlag arbetar hon med att ta reda på mer om förekomsten av hjärtsvikt specifikt hos personer som har haft cancer som barn.

Det finns inga exakta uppgifter om hur många barncanceröverlevare som har drabbats. Det beror delvis på att hjärtsvikt är en åkomma som man kan
leva länge med utan att känna av några tydliga besvär.

– Vi brukar tala om klinisk hjärtsvikt, det är sådan  som man själv märker. Subklinisk hjärtsvikt är mätbar, men patienten själv känner den inte, förklarar Marianne Jarfelt.

Studien har som mål att ta fram siffror på den faktiska förekomsten av hjärtpåverkan hos överlevare av barncancer de senaste 30 åren.

– De vi känner till är de som har sökt vård för sina besvär, men vi hoppas nu också hitta de som lever med någon grad av subklinisk svikt.

Ett annat forskningsmål är att finna några av de riskfaktorer som gör att en viss individ drabbas svårt medan en annan inte drabbas alls.

– Ju högre dos antracykliner, desto högre risk, men det finns också de som får hjärtsvikt trots låg dos, säger Marianne Jarfelt.

– Vanliga livsstilsfaktorer som vikt, motion och blodfetter spelar så klart roll under livets gång. Vår tes är att det också finns genetiska faktorer som spelar in.

Vårdprogrammet som reglerar uppföljningen efter barncancer innehåller i dag inget specifikt protokoll för hur själva hjärtundersökningen med ultraljud ska gå till. Ett sådant hoppas Marianne Jarfelt kunna upprätta efter avslutad studie.

– Om alla i vården gör samma sak, på samma sätt, så kan vi upptäcka förändringar på hjärtat tidigare, helst innan patienten har börjat uppleva symptom.

– Vi vet inte om vi kan förbättra prognosen, men det blir i alla fall mindre dramatiskt för varje patient. Vi vet inte heller om de patienter som har subklinisk hjärtsvikt alltid får besvär från en klinisk hjärtsvikt senare i livet, det finns skäl att titta närmare på det.

Redan nu finns viss medicinsk behandling till skydd mot hjärtsvikt, möjligen skulle sådan kunna bli aktuell för fler barncanceröverlevare så småningom.

– Den här typen av hjärtsvikt som man kan få på grund av cancerbehandling i barndomen kanske inte beter sig som en vanlig hjärtsvikt? Det vill vi så klart också ta reda på mer om, säger Marianne Jarfelt.

Hennes projekt innehåller också en del som går ut på att undersöka tidigare barncancerpatienters DNA.

– Om vi kommer fram till att det finns personer med en viss genuppsättning som löper större risk än andra att drabbas av hjärtproblem, så kan man ju fundera på om de patienterna ska ha en lite lägre dos cytostatika. Det här är en balansgång, det beror naturligtvis också mycket på cancersjukdomen, men det skulle kunna vara så, säger Marianne Jarfelt och fortsätter:

– I USA finns ett läkemedel som anses kunna skydda hjärtmuskeln. Det är inte godkänt i Europa än men kanske kan man så småningom börja diskutera om det här preparatet skulle vara en möjlighet för vissa av patienterna. Preparatet ges i samband med behandling, så vi kan tyvärr inte behandla de vi upptäcker har hjärtsvikt nu.