Koagulopati hos barn med ALL, underliggande mekanismer och strategier för att optimera behandling
Koagulopati hos barn med ALL, underliggande mekanismer och strategier för att optimera behandling
Koagulopati (blodpropp eller blödning) utgör en allvarlig komplikation hos barn med akut lymfoblastisk leukemi (ALL). I det tidigare leukemiprotokollet, NOPHO ALL2008, förekom blodproppar hos 6,1% av barn. En tredjedel drabbade centrala nervsystemet; 10% av dessa barn avled och överlevande riskerade neurologiska skador. Blodproppar kan leda till försenad eller missad leukemibehandling vilket ökar risken för återfall. I det nya protokollet, ALLTogether1, ersätts Prednisolon med Dexametason under induktionen och Asparaginas (ASP) ges intravenöst i högre dos istället för intramuskulärt senare. Redan nu ses skillnader i koagulationsparametrar. Flera patienter har haft låga/omätbara nivåer av fibrinogen, ibland i kombination med klinisk blödningstendens trots adekvata trombocytnivåer. Antitrombin är dock också låg vilket tyder på en mer uttalad effekt på leversyntesen och hög risk för blodpropp. Vi vill undersöka hemostas och koagulopati hos barn med ALL med fokus på den tidiga behandlingen för att identifiera kliniskt relevanta prediktiva eller diagnostiska markörer för proppar och blödningstendens. Globala hemostatiska metoder och mikropartiklar analyseras vid olika tidpunkter och jämförs mellan patienter med och utan koagulopati. Elektronmikroskopi används för analys av koagelstruktur och proteomik av fibrinkoagel och plasma före och under ASP för att förstå effekten av ASP på proppbildning. För att studera tendens till blodproppar undersöks halsvenerna med ultraljud i slutet av induktionen vid selekterade barncancercentra. Det slutliga målet med projektet är att minska morbiditet och mortalitet relaterad till blodproppar och blödningskomplikationer hos barn med ALL. Projektet kan bidra till en bättre förståelse för den underliggande patofysiologin, mekanismerna bakom koagulopati under ALL-behandling, förbättra diagnostisk och potentiellt främja utformningen av en strategi för profylax och behandling.