”Vi är inte alltid bara i vägen utan gör bra grejer också”

Det är bråda dagar för Christer Thynell, initiativtagaren bakom Facebookgruppen ”Vi som kör för Barncancerfonden sept. 2020”. Telefonen ringer ständigt och han har hunnit med att göra intervjuer för både tidningar och lokalradion. Det har tryckts dekaler, t-shirtar och reflexvästar som ska skickas ut till medlemmarna och för att hinna allt har han nu fått ta frun till hjälp.

Precis som resten av medlemmarna är Christer Thynell till vardags yrkeschaufför. Han kör långtradare, ett 24-meters visirekipage som oftast har virkespaket eller pappersmassa i lasten.

– De flesta av oss är själva småbarnsföräldrar och Gud förbjude att man skulle drabbas av den här skiten. Men skulle oturen ändå vara framme, ja då får vi försöka se till att mesta möjliga pengar finns till forskning och behandling.

Idén fick han redan tidigt i våras och lyckades då engagera ett hundratal ”bilar”. Tillsammans körde de i mars in 103 651 kronor till Barncancerfonden och resultatet gav mersmak. Christer Thynell ville göra om bedriften, men hoppades ändå att det denna gången skulle bli några fler som anslöt sig till insamlingen. Och fler blev det.

– Föga anade jag att det skulle ta de här proportionerna, just nu är fler än 2 000 chaufförer anslutna till gruppen. Räknar du att varje bil normalt kör mellan 800–1 200 mil på en månad och att de ger en krona per mil då blir det i snitt en tusenlapp. Sen är det bara att göra matten själv, säger Christer Thynell.

Insamlingen har även engagerat flera som har personlig erfarenhet av barncancer. En av dem är Per Holmström som förlorade sin två och ett halvt år gamla son Harry i levercancer, hepatoblastom, 2003. Per kör grävmaskin och i stället för milpeng ger han fem kronor per arbetad timme, men det är inte bara pengarna som gör gott med en sådan här insamling tycker han, utan också att det bidrar till att medvetandegöra sjukdomen.

– Det känns skönt att det är fler som uppmärksammar barncancer. När vi låg inne på Norrlands universitetssjukhus i Umeå med Harry såg jag hur många barn som egentligen är drabbade. Innan hade jag en bild av att det kanske skulle vara en sådär fem, tio andra barn på avdelningen, men det var ju säkert 50, säger Per Holmström.

För hans son Harrys del upptäcktes cancern när han var elva månader gammal. Då var tumören stor som en knytnäve och hade spridit sig till lungorna. Det är tunga minnen, men Per Holmström berättar att han lyckats att lära sig leva med sorgen.

– Till och från är det fortfarande jobbigt såklart. Men för mig känns det alltid skönt att få prata om det, även om man blir tårögd många gånger, säger han.

Själv vill Christer Thynell avsluta med att rikta en liten påminnelse till oss vanliga söndagsbilister:

– Vi river inte ner några applåder utmed vägarna när vi kommer, men vi är inte alltid bara i vägen utan gör bra grejer också. Jag är väldigt stolt och glad över den här utvecklingen och det tycker jag mina kollegor också ska vara.

Ett episkt tack till Christer och alla som kört för Barncancerfonden!