Lukas och mormor kämpar mot cancer

I juli förra året stod det klart att Lukas förstoppning och magsmärtor berott på Wilms tumör, en sjukdom som drabbar tio till femton barn i Sverige varje år.

Han opererades och fick påbörja en cytostatikabehandling som fortfarande pågår. Dagarna går lite långsamt eftersom det dröjer ytterligare en tid innan han kan börja skolan igen. Lukas tillbringar sina dagar hos mormor och morfar, Lotta och Christer Schildt, som bor på landet utanför Eslöv. Huset är från 1700-talet och hör till en större lantegendom med flera hus. På samma ägor, bara 200 meter bort, bor Lukas mamma Cecilia Schildt och lillebror Gustav.

Det gamla huset som mormor Lotta bor i, har halvmetertjocka stenväggar.

Därför har Lukas fått en visselpipa att blåsa i när Lotta inte hör honom ropa mellan rummen.

– Hon hör rätt dåligt, mormor, säger Lukas och ler. Han har precis bett mormor om en fralla med räkost. Det är nämligen fikadags.

– Nej, inte alltid, jag hörde till exempel det där, svarar Lotta och lämnar över frallan.

Lukas fralla, med räkost, landar på tallriken.

– Men, jag ville ju bara ha smör, du hörde fel! säger Lukas och visar en förvånad min.

Lotta är inte sen med svaret:

– Nu tramsar du, min unge man! Och så skrattar de gott båda två. Efter fikat ska Lukas lärare komma för dagens hemundervisning.

– Hon kommer två gånger i veckan, och där emellan så hjälper jag Lukas med läxor. Vi brukar sitta en timme om dagen, man måste spalta upp dagen lite annars blir tiden så lång, säger Lotta.

Lukas mamma Cecilia tittar in i köket, hon berättar om kampen att få till hemundervisning, efter många om och men så löste det sig, vilket hon är lättad över.

– Det tog tid och det var väldigt kämpigt, men Lukas klassföreståndare har ställt upp till tusen, säger hon.

Mamma Cecilia är både egenföretagare och ensamstående, och har därför svårt att ta ledigt. Hon arbetar med galopphästar, vilket tidvis innebär mycket resande.

– Det hade aldrig gått att upprätthålla mitt arbete utan min mamma, säger hon.

Att Lukas just nu bor hos mormor och morfar är en bra lösning för att lillebror Gustav ska kunna fortsätta leva ett normalt liv, menar Cecilia. Och de finns ju hela tiden nära och umgås dagligen.

För ett halvår sedan var allt annorlunda. Då åkte Lotta dagligen in till Malmö för att jobba som tandsköterska på en privatklinik i Malmö. Hon och maken träffade Lukas och lillebror Gustav så ofta de kunde på lediga stunder.

– De har alltid följt med oss på semester, så vi är vana vid att umgås mycket. De har rest med oss sedan de var väldigt små. De har varit många, många gånger med oss på Mallorca.

Därför tvekade Lotta aldrig när Lukas blev diagnosticerad med cancer.

– Jag ringde upp min chef direkt och förklarade. Jag måste ta ledigt nu och stötta min dotter och mitt barnbarn. Han kunde haft invändningar, men han sa direkt: ”Klart du ska ta ledigt. Lukas går först.” Det var verkligen skönt att höra, säger Lotta.

Försäkringskassan var inte lika lätt, det krävdes mycket administration innan de beviljade Lotta ersättning för vård av allvarligt sjukt barn.

Ingen i Lottas närhet har ifrågasatt hennes val. De som känner henne och maken vet hur nära de är sina barnbarn. Lotta har följt med Lukas på många sjukhusbesök, hjälper honom att ta medicin tre gånger om dagen och är den som försöker få honom att äta trots att ingenting riktigt smakar än.

När de inte gör läxor, så kopplar Lukas av med iPad, eller spelar monopol eller Fifa med morfar. Då och då händer det att någon kompis tittar in och leker en stund.

– Men den kalla årstiden gör det svårt på grund av förkylningsvirus och magsjukor, förklarar mamma Cecilia.

Häromdagen fick han följa med morfar till blomsteraffären. Ägaren undrade varför den lille killen inte var i skolan.

Lukas svarade: ”Du förstår, det är så att jag har cancer.”

Efter det hade butiksägaren inte fått fram ett ord.

– Lukas umgås ju bara med oss hela dagarna så han pratar väldigt vuxet. Han har alltid varit väldigt mogen för sin ålder, säger Lotta.

Lukas lärare knackar på dörren och köksbordet förvandlas till tillfällig skolbänk. Lotta visar in i vardagsrummet. Det stämmer som hon säger, väggarna är tjocka, Lukas och läraren hörs inte hit in trots att de bara är några meter bort.

Sedan i september har Lotta börjat jobba igen på måndagar. Hon tycker mycket om sina kollegor och pratar gärna om stort och smått med patienterna. Hon berättar med värme om kollegorna som stöttat henne sedan hon tog tjänstledigt.

– Sånt betyder ju så oerhört mycket. Man kan känna sig lite ensam ibland här ute och folk är lite rädda för att höra av sig tror jag, de tänker bara på elände när de hör ordet cancer.

När andra morföräldrar valt vänner, resor och föreningsliv, gjorde Lotta ett annat val. Resor får vänta just nu.

– Det tar vi sedan. Mallorca ligger kvar. Vi har lovat Lukas att vi ska resa dit så fort hälsan tillåter. Och så ska vi åka till Paris när hans pappa cyklar in med Team Rynkeby. Lukas vill absolut klä ut sig till banan så att hans pappa ser honom vid målgången. Så ska det bli. Det är inte förhandlingsbart.