Till minne av Charlotta, Joel (13 år) och andra som har kämpat. Och för dem som

År 2006 fick min mamma Charlotta Svensson cancer/ en hjärntumör, då var jag bara 9 månader. Läkarna sa att hon bara hade tre år kvar men hon var stark men 9 år senare började hon bli sämre hon kunde inte gå utan rullator och kort därefter hamnade hon i rullstol. Att inte ha en frisk mamma gjorde mitt liv svårt jag behövde börja ta mig själv eller så behövde min mormor vara där så jag kunde få skjuts. Efter ett tag kunde jag inte ens bo hos henne då min pappa och mamma skilt sig när jag var 4 år. Det var jobbigt att knappt träffa henne och i maj 2017 var hon så dålig att hon togs in på hospice, då var jag 10 år. Ytterligare några månader senare efter att nästan varje dag av att ta den en timmes bil till Änggårdens hospice på hisingen fick vi beskedet att hon blivit ännu sämre och troligtvis inte hade så långt kvar. Vi åkte direkt dit och 3 dagar senare på fredagen den 17 november 2017 hade jag en konstig känsla i magen påväg hem från skolan och när jag kom hem senare på kvällen ringer mormor och jag hör hur pappa svarar i sin mobil "Hej Lena" och på något sätt förstår jag vad som hänt mamma var död dessutom var vägen avstängd så vi kunde inte åka dit. Jag kommer för alltid leva med att mina sista ord till henne var "Ta det lugnt mamma vi klarar oss du behöver inte ha ont längre". Ingen ska behöva få beskedet vid 36 års ålder att man ska dö och ingen ska behöva vid 11 års ålder behöva ta emot beskedet att ens mamma har dött. Hjälp oss stötta kampen mot cancer genom att skicka ett bidrag. Varje krona kan rädda liv.