Till minne av brorsan

Till minne av brorsan

Fast det gått 11 år så kan jag än idag vakna upp av känslan att jag måste hitta brorsan. Hjärnan säger att han finns där, någonstans. Men det gör han ju inte, det är som en fantomsmärta som växlar i intensitet.

Idag är den dagen då vi skall uppmärksamma barncancer. Barn ska vara ute och leka och vuxensamhället har ett ansvar att hjälpa alla barn att utvecklas. Det finns dock de barn som måste få livsviktig kemoterapi (cellgifter), ligga och strålas, opereras och andra går in i palliativ vård och får, i en alldeles för tidig ålder, behöva bearbeta insikten om att de ska dö. Försvinna, upphöra att existera.

Barncancerfonden finansieras i hög grad av donationer från människor som du och jag. Mina erfarenheter från barncancerfonden från min egen uppväxt är att de ger en ovärderlig stöttning till barnen med cancer samt deras familjer. Ett av mina mest deprimerande, men ändå finaste minnen är när barncancerfonden höll ett gemensamt julfirande för oss familjer som bearbetade barncancer. Det kändes vidrigt och stöttande att komma till insikt om att vi inte var de enda. Jag brukar fråga mig själv: undrar hur många av de sjuka som var där då som har tillfrisknat?

Jag slänger in 3 hunkor per månad till fonden. Men nu tänkte jag testa och se om man kan använda FB till något vettigt, som att få folk att FAKTISKT BIDRA konkret med stålar till min insamling som sker i brorsans namn. Hoppas på ditt stöd.