Magnus - vår stjärna!

Magnus - vår stjärna!

Att livet kan ta oväntade vändningar är man numera mycket väl medveten om, vad som helst kan hända och livet kan vara mycket skört.

Att samla pengar till barncancerfonden för en vuxen kanske ter sig lite udda, men Magnus hade en typ av leukemi som främst drabbar barn och han har fått tagit del av denna forskning i sin behandling.
Att kunna ge tillbaka och förhoppningsvis rädda någon i samma situation - det känns inte särskilt udda!

Det började 7 maj 2012 med ett ofattbart cancerbesked, Magnus hade akut leukemi av den typen som drabbar T-lymfocyterna, en variant som fr.a. drabbar barn. Magnus ungdom och goda fysik gjorde det möjligt att få samma tuffa behandling som barn får, en behandling med mycket goda prognoser. Han svarade bra men inte fullt så bra som man hoppades och det beslutades om benmärgstransplantation i Umeå under hösten 2012. Det gick bra men blev en långdragen behandling pga diverse GVH (nya benmärgens sätt att reagera på kroppen, t.ex utslag, förändrade levervärden mm) och feber.
I månadsskiftet nov/dec 2012 fick Magnus komma hem och återhämtning började. Återhämtningen gick hur bra som helst och värdena blev bättre och bättre. Vi var på fjällsemester och Magnus började snickra så smått hemma och vi planerade för framtiden – allt var bra! Tills det där telefonsamtalet 17 april då vi måste komma upp till Umeå direkt – cancerhelvetet var tillbaka! Från att vara helt frisk veckan innan var nu värdena usla. Men Magnus goda fysik möjliggjorde ny behandling som inleddes direkt. Behandlingen gick som den skulle men Magnus åkte på infektioner och feber, vilket är vanligt, men det ville inte riktigt släppa, men han blev ändå bättre i sina reaktioner på cellgifterna.
Men fredagen sista maj 2013, blev Magnus hastigt försämrad, ny febertopp och kroppen orkade inte längre kämpa emot, försämringen fortsatte under helgen och på måndagskvällen 3 juni somnade Magnus in lugnt och stilla med sina närmaste omkring sig.
Det blev ett bra avslut på en lång och tuff resa.

Men det är förjävligt, det är orättvist, det är ofattbart och det är tomt, även om Magnus inte varit hemma så mycket på slutet så är det oerhört tomt.
Det känns förjävligt att Melker inte får ha sin pappa här när han fyller fem, att inte Maja kan visa honom hur högt hon hoppade på träningen, att han inte får se Melker göra sitt första mål på fotbollen, att han inte får vara med när Maja vinner sin första tävling.

Vardagen går vidare, om än på ett lite annorlunda sätt och man får ta, ja just det, dag för dag. Vi tror att pappa och min livskamrat är en stjärna nu, den första stjärnan som kommer lysa i slutet av sommaren – det är Magnus. Melker vill ha ett teleskop så han kan titta på sin pappa och det ska han få!

Tack till alla tankar, hjärtan och ord! De får inte Magnus tillbaka men de värmer och det känns bra att veta att vi har så många människor omkring oss. Se nu till att inga fler barn blir utan sin pappa, eller mamma för den delen, cancerforskningen går hela tiden framåt men den är inte gratis och många bäckar små….

Ta hand om varandra, hylla gårdagen, dröm om imorgon men LEV IDAG!