Att som liten kille behöva vänta från tidig morgon till sena kvällen på operation känns orimligt men så blev det.
21.03 kom smset att Lowe var på opetation, han var duschad och klar redan 7.30. Tillbaka på rummet 00.07 dax att försöka få i Hjälten lite mat.
Behandlingen är igång, slangar inopererade och medicin i ryggmärgen sen fortsätter det 2,5år igen.
Det är svårt att ta in, är det verkligen sant. Fattar ingenting. Att livet är orättvist det vet vi, men hur orättvist kan det vara?
Idag 26/1 var det matchdag, fick den här bilden av min bror med texten På matchen idag!
Blir rörd till tårar, otroligt fint gjort!
Det blev fölust men vad gör det, den viktigaste matchen gör Lowe och den ska han vinna!