Det är 4 år sedan idag som det hemska beskedet kom. På bilden firar vi att sista pärlan var på plats.
En lyckans dag, men lyckan varade inte länge.
Förra helgen fick vi träffa Superhjälten. Lowe var inlagd för medicinering. Han la pussel när vi kom. Det kändes skönt att se honom pusslandes trots att han hade ställnig med dropp i släp.
Jag hade med mig saxen för att klippa av håret som kommer att falla av inom kort. Det var med blandade känslor håret klipptes av. Lowe var inte så pigg på att bli klippt men som den hjälte han är gick det galant. Min tanke var att det inte skulle vara lika dramatiskt när håret faller om det är kortare.
Kortisonet Lowe får gör att humöret svänger drastiskt. Men när vi var där var humöret bra, men nån dag senare fick jag sms om att det hade varit en riktigt tuff dag på sjukhuset. Man lider verkligen med hela familjen.
Jag hoppas Lowe snart har fler nätter hemma än på sjukhuset.
Styrke kramar i massor!