Livet är inte rättvist..

Livet är inte rättvist..

Som arbete i skolan har jag valt att jobba med barncancer, eftersom det ligger mig nära. För att komma vidare i forskningen krävs det att vi hjälps åt. Det är som ordspråket säger; "Många bäckar små bildar snart en stor å", så kan ni inte ge stort, så ge litet. Då kommer vi någonstans.

Ett år föddes en liten tjej. Rätt så snart märkte hennes familj att något inte var som det skulle, då det enda som hon gjorde var att kräkas och sova. Det dröjde inte lång tid förens familjen gick med henne till doktorn. Men de gav inte flickan så mycket, för doktorerna berättade att det var andra sjukdomar som spökade.

Efter 17 månader med samma beteende på dottern med mycket sömn och kräkningar gick de med flickan till doktorn igen, och då blev det konstaterat. Flickan hade cancer. Hjärntumör.

För familjen vändes livet upp och ner, och det nya hemmet blev nu sjukhuset. Modern slutade jobbet för att kunna ge det yttersta för att få sin flicka att överleva.

Doktorerna hade inte mycket hopp om att flickan skulle överleva, och de sa till familjen att de kanske borde förbereda sig på det värsta.

Efter en operation, med försök att ta bort cancern, vilket tyvärr inte lyckades, ett antal strålbehandlingar, ett antal cellgiftsbehandlingar och med en familj som ständigt fanns vid flickans sida och kämpade med henne, klarade de tillsammans kampen och besegrade cancern.

Idag går hon sista året på gymnasiet. Tumören sitter fortfarande kvar, men är inte längre farlig. Hon har fått en framtid.

Alla har inte den turen att överleva, och därför är det viktigt att alla tillsammans hjälps åt för att leda forskningen framåt, och kunna besegra denna hemska sjukdom, cancer.