Finaste Elsa

Finaste Elsa

Vår finaste Elsa, 9 år, fick diagnosen hjärnstamstumör den 11 april 2014. Elsa genomgick flera jobbiga behandlingar, men tumören fortsatte att växa och strax före jul 2014 somnade hon in rofyllt i sitt hem.

Den 11 april upptäcktes det chockartade och fruktansvärda att vår fina, fantastiska, friska lilla Elsa hade en hjärnstamstumör, ponsgliom. Hon skulle opereras och därefter genomgå strålning och få cytostatika för att minska tumören. Efter det hoppades läkarna kunna hålla tumören i schack med medicinering. Elsa opererades bara några dagar senare, en svår operation, men som lyckligtvis gick bra och man kunde skrapa bort en bit av tumören, en större bit än vad man trodde innan. Tiden efter operation blev väldigt tuff för Elsa hade sån fruktansvärd smärta som man inte lyckades få bukt med och vi åkte in och ut från sjukhuset. Till slut lyckades man med hjälp av cortison få bort smärtan och Elsa kunde börja med strålning och cytostatika. En kur som pågick varje vardag under drygt sex veckor. Elsa klagade aldrig under denna period och när vi frågade henne efter den var avslutad hur hon hade tänkte sade hon: "Jag tänkte att det inte var någon idé att tjafsa om det." Den andra juli var detta äntligen över och Elsa verkade må ganska bra och de flesta symptom var borta. Nu skulle hon äta cytostatika och andra mediciner som skulle hålla tumören i schack. Vi fick också reda på att tumören var relativt aggressiv och som onkologen sade: "tyvärr en väldigt tråkig tumör". Under början av hösten kunde Elsa gå i skolan nästan som vanligt även om hon var i lite sämre fysisk kondition och hade lite svårt med balansen. Vi märkte att hennes tillstånd försämrades en aning, men hoppades hela tiden på att det var biverkningar av medicinerna än att tumören hade växt. Den första röntgen på hösten visade att tumören hade minskat en aning sedan sommaren och det var såklart ett glädjande besked även om oron fanns kvar. Vi märkte också att Elsa började se sämre - hon brukade hålla för sitt vänster öga i smyg för att inte raderna skulle hoppa. I mitten av november fick vi det hemska beskedet att tumören hade vuxit och att det dessutom hade kommit två metastaser på andra ställen i hjärnan. Det fanns inget mer man kunde göra. Vi hann göra många roliga saker med Elsa de sista veckorna och hon var pigg tll ett par veckor innan hon dog. T ex så fick hon laga en lunch med en professionell kock och sina kusiner, tack vare Min Stora Dag, gå på bio med sin klass, gå på julbord och baka cup-cakes. De två sista veckorna sov Elsa mest, ständigt övervakad av vår hund Rutan. Den 20 december kl 21 på kvällen somnade Elsa in för gott, hon hade inte ont och vi var med henne hela tiden. Ponsgliom, hjärnstamstumör, kan aldrig botas. Några få barn lever med denna tumör, men de flesta dör inom ett år. Att få detta besked och därefter se sitt barn genomgå tuffa behandlingar, lida och sakta tyna bort är som tortyr. Vi hoppas att man med denna insamling kan bidra till att hitta fler metoder som kan bota barn med hjärntumörer. Elsas största dröm var att bli sjuksköterska eller läkare. Vi är säkra på att hon hade blivit fantastisk i ett sådant yrke. Elsa älskade att bada och att läsa. Hon älskade sin familj, sina kusiner, sin hund och katt, sina sudd och sina kompisar. Vi minns Elsa som vår älskade dotter och syster som spred sådan glädje, testade vårt tålamod och aldrig gav sig. Du finns med oss i varje andetag.
Hedda, Anna och Erik

Tusen tusen tack, vi är oändligt tacksamma för att så många skänkt pengar i Elsas namn - långt mer än vad vi någonsin hoppats på! ❤️❤️❤️