Insamling: En insamling, en blå ros.

Insamlat hittills: 0 kr

Mål: 5 000 kr

Insamlingen har stängt

Målsättning: 5 000 kr

BESKRIVNING
BLOGG 2

En insamling, en blå ros.

Blå Rosen har jag valt att insamlingen ska heta. Dels för rosens betydelse, kärlek. Och för färgen blå var på rosorna som låg på min lillebrors grav. Det är till minne av min lillebror jag vill ge andra barn runt om i landet en chans, en tro, ett hopp. Snälla, hjälp mig och barncancerfonden och många andra insamlare i kampen mot cancern. Tack för att du gör skillnad!

Hur ska man gå till väga?

Japp, nu är det dags att sätta igång, men hur?

Mina barn, i åldrarna 3 och 7, gillar art pärla. Det är ju en idé som vi alla kan hjälpas åt med. Ugglor känner jag känns trendigt. Och julsaker kommer vi nog köra på med. Och blåa rosor, eftersom jag vill profilera fonden efter den. Så den ska vara med på något sätt, själva rosen eler färgen indigo.

Armband menade jag igår, och det kan också bli aktuellt.

För övrigt har jag bestämt att skriva här på bloggen minst en gång i veckan. Detta är vad jag lovar, blir det mer så är det en bonus.

Vet inte när vi sätter igång men inom en vecka (nästa helg) så hoppas jag kan visa upp lite arbeten.

Ta hand om er!

Hur man börjar.

Jag såg nu under förmiddagen serien " Familjen Annorlunda", om en flicka som heter Juno. Det var gripande att se det där långa snöret med pärlor, pärlor som symboliserar en lång kamp för Juno och hennes familj.

Då kändes det lika orättvist som när jag förlorade min bror, men inte i cancern. Han fick hjärnhinneinflammation när han var 2 år, då var jag 11. Hans liv gick inte att rädda, han dog i sömnen. Men inga smärtor, inga sprutor, inga slangar... Inget lidande, som jag såg att Juno hade fått utstå. Jag blev kall. Jag tänkte att "jag måste göra något".

Junis familj gjorde armband och sålde ute på stan. Dom fick in en bra summa. Nu vill jag göra samma!

Jag vill kämpa. Jag vill hjälpa och det kan jag. Det är som omest min bror lyser ner med sin värme över detta beslut.

För jag vill inte någonsin att ett syskon ska behöva begrava sin syster och bror. Att en mor ligger i sitt förlorade barns säng och gråter i förtvivlan av att aldrig mer få lov att pussa sitt barn god natt. Eller att en far ska smälla igen ytterdörren och falla ner på marken i ett ursinnigt vrål av smärtan av att aldrig mer få krama sin son eller dotter.

Jag har sett detta, jag har känt den sorgen.

Men solen lyser nu, idag. En ny början väntar, och det är i denna början som startskottet går för livets Andra chans. Varje dag är en Ny dag, en ny början.