Ett annorlunda hjälpmedel

I Valdemars andra blogginlägg berättar han om hjälpmedel, känslorna kring dessa och hur de hjälpt honom.

received_1447533909041676-720x45.png

Hej och varmt välkomna till del 2 av min cancerresa! 

När behandlingen väl var igång insåg jag att det inte fanns någon återvändo. Allt kändes som en evighet. Som att tiden stod still. Ganska snabbt började jag känna mig svagare och tröttare i kroppen. Cellgiftet tärde väldigt hårt på mig. Jag blev mer och mer sängliggande och kunde inte alls vara lika aktiv som jag hade varit innan jag blev sjuk. Jag försökte att röra på mig så mycket som möjligt, vi pratar nu om små enkla promenader i sjukhuskorridoren i långsam takt och ju längre in i behandlingen jag kom desto mindre ork fick jag. Till sist blev jag så orkeslös att jag behövde ta hjälp från mina föräldrar med till exempel påklädning, dusch eller att ta mig upp och ner ur sängen. Jag hade perioder där jag knappt orkade gå mer än 50-100 meter. Såklart väldigt jobbigt att gå från att spela 90 minuter fotbollsmatch med lång uthållighet till att knappt orka gå några fjuttiga meter.

Rullstolen är ett hjälpmedel som erbjuds på barncanceravdelningarna via fysioterapeuterna. Det är bekvämt och smidigt när orken inte räcker till. Men ett annat hjälpmedel som jag tyckte var bra, ja till och med bättre under perioder, var rullatorn. Det är kanske inte det första hjälpmedlet man kommer att tänka på till en tonårskille som mig, men rullatorn har faktiskt många fördelar.  

Jag har ett stort fiskeintresse och efter att jag hade legat inne under mina långa behandlingsperioder eller vid olika infektioner så kände jag att jag var tvungen att sticka ut och fiska. Komma utanför avdelningen. Bort från cancern. Orken fanns inte för att gå längre sträckor. Men, med rullator kunde jag både gå självständigt, få stöd samt sitta när orken inte räckte till. En kall dag i februari åkte jag och mina föräldrar under en permission till Malmö kanal för att fiska. Det kändes så skönt att få andas frisk luft och kunna fiska. Jag kommer så väl ihåg den dagen. Vi fick bara en abborre, så fisket var inte jättebra. Men jag fick göra det jag älskar allra mest - att fiska! Jag använde rullatorn till att lasta i betesväska och spön. Det var smidigt att kunna sitta var som helst, kunna gå själv och få stöd istället för att kroka arm med mina föräldrar och verkligen se ut som en pensionär. Dessutom en källa till motion.

Rullator är faktiskt något som jag kan rekommendera för er som är under behandling ifall ni inte har testat. Jag behövde även rullstolen under längre perioder. Jag tror det är viktigt både psykiskt och fysiskt att röra på sig lite varje dag. Det behöver inte röra sig om långa sträckor, men att röra på sig lite grann tror jag är bra för kroppen och då tyckte jag att rullator var perfekt för detta.

Jag hade även hjälp av en sänghöjare, det vill säga den höjer upp huvudändan av sängen, för annars hade jag inte orken att ta mig upp för egen maskin. Duschbräda var till god hjälp eftersom jag inte orkade stå och duscha samtidigt. Men att kunna sitta ner gjorde att jag kunde sköta fler saker själv. Jag var ju så beroende ändå av mina föräldrar så varje sak som jag kunde klara av själv var stärkande för mig i alla fall.

Våga ta hjälp av hjälpmedel. Fysioterapeuterna är superduktiga på att komma med bra tips och råd. Det underlättade för mig när jag var sjuk och det kan kanske hjälpa dig också. Hoppas på det i alla fall! 

I nästa avsnitt ska jag berätta om min depression och ångest och hur jag tänkte för att komma vidare med livet. 

Tills vi hörs igen, en stor kram från mig,

Valdemar 

Läs Valdemars första blogginlägg här.