Sena komplikationer hos Nordiska långtidsöverlevande efter neuroblastom i barnaåren

Sena komplikationer hos Nordiska långtidsöverlevande efter neuroblastom i barnaåren

Neuroblastom är den vanligaste solida tumören utanför hjärnan hos barn och utgör 8-10% av all barncancer. Fem-årsöverlevnaden efter neuroblastom var fram till 1990-talet betydligt sämre, men tack vare förbättrad behandling är den nu ca. 80%. Detta har resulterat i en snabbt växande grupp av långtidsöverlevande efter neuroblastom, hos vilken risken för sena komplikationer ännu är otillräckligt kartlagd. Vi har nyligen funnit att överlevande efter neuroblastom har en påtagligt ökad risk för sjukdomar som kräver inläggning på sjukhus, bl.a. hjärtsjukdomar och neurologiska sjukdomar. De sjukdomar som föranleder sjukhusvård utgör dock endast en del av möjliga komplikationer av cancerbehandling i tidig ålder. För att kartlägga risken för andra sena komplikationer efter neuroblastom, planerar vi att studera följande; 1) behovet av receptbelagda läkemedel, vilka avspeglar tillstånd som även behandlas inom primärvården; 2) socioekonomiska konsekvenser, så som utbildningsnivå, arbete och familjebildning; samt 3) reproduktionskomplikationer, t.ex. graviditetskomplikationer. Studiepopulationen består av 874 5-årsöverlevande efter neuroblastom i fem nordiska länderna (361; 41% svenska), och är en del av Adult Life after Childhood Cancer in Scandinavia (www.aliccs.org). I ALiCCS ingår alla som diagnostiserats med barncancer i Norden från cancerregistrets start till 2008, och innehåller uppgifter från läkemedels- och födelseregistret samt statistiska centralbyråns register, samt uppgifter om given cancerbehandling. Detta unika projekt innefattar de första populationsbaserade studierna av långtidsöverlevande efter neuroblastom i barnaåren och kommer att bidra med ny och viktig kunskap om somatiska och socioekonomiska seneffekter. Resultaten kommer ligga till grund för riktlinjer för långtidsuppföljning efter neuroblastom, så att sena komplikationer kan diagnostiseras så tidigt som möjligt och dess negativa inverkan på individens hälsa och livskvalitet minimeras.