Isabelle Johansson Svahn förklarar tydligt och klart att hon är väldigt pigg. Just nu är hon inne på det sista året på sin behandling och biverk­ningarna är inte lika jobbiga som förut. Helst vill hon bara gå till skolan och träffa sina kompisar. I Västra Götalandsregionen rekommenderas barn som behandlas för cancer att stanna hemma från skolan på grund av corona­pandemin. Men rekommendationerna skiljer sig i landets olika regioner.

Om det är något familjen Johansson Svahn har lärt sig under den senaste tiden, så är det att allting i livet är skört. Att alla drömmar och planer kan grusas på ett ögonblick. När Isabelle insjuknade i leuke­mi var Angelica höggravid.

– Vi hade allt. Vi hade inrett vårt dröm­hus och skulle precis få vårt tredje barn. Allting vändes upp och ner på en eftermid­dag, säger mamma Angelica Svahn.

Samma dag som Isabelle påbörjade sin första cytostatikabehandling föddes lillebror Billy på samma sjukhus. Angelica berättar att vattnet gick i föräldrasängen på barncanceravdelningen.

Nu visar hon runt på husets övervåning där barnens rum är omsorgsfullt inredda med kärlek och glädje in i minsta detalj.

– Jag minns hur glad jag var när vi köpte deras sängar och hur roligt det var att fixa i huset. Sedan förlorade allt sin betydelse och det enda som gällde var Isabelle, berättar hon.

Familjens trygga tillvaro förvandlades till ett kaos. Glädjen över det nyfödda barnet blandades med skräcken över att det äldsta barnet inte skulle överleva sin sjukdom. Samtidigt drog de tuffa behandlingarna i gång och familjen tillbringade mycket tid på Östra sjukhuset.

– Det är först nu som det har blivit lite lugnare. Isabelle mår bättre och Billy sover på nätterna. Och sedan kom corona, säger Angelica.

Pappa Richard Johansson, som är chef på Samhall i Göteborg, är ålagd att arbeta hemifrån. Familjen har också valt att hålla femåriga Leon hemma från förskolan.

– Jag försöker jobba hemifrån så gott det går. Men hade det inte varit för corona hade vi inte varit här allihop, säger Richard med en suck.

Att Barncancercentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset precis har dragit igång ett projekt med hemsjukvård kom därför som en otroligt positiv överraskning. Nu slipper familjen fixa med barnvakt och köra in till Göteborg för provtagning och läkarkontroll. Även om Isabelle är på bättringsvägen brukar sjukhusbesöken ta en hel dag i anspråk.

– För oss är det ett jäkla pusslande, med tre barn och en hundvalp som vi inte kan lämna ensam. Vi får avsätta många timmar för att få ihop allt, säger Angelica.

Hundvalpen Frank är ett tillskott i familjen sedan fyra månader tillbaka. Nu konkurrerar han stenhårt med barnen om föräldrarnas uppmärksamhet. Det finns också en katt i huset men den har smugit undan på katters vis.

– Vi har alltid velat ha djur men innan Isabelle blev sjuk blev det inte av. Nu har vi bestämt oss för att sluta skjuta saker på framtiden eftersom man aldrig vet vad som kan inträffa.

Det mobila teamet har hittills varit på besök i huset i Älvängen vid två tillfällen, då det har varit ganska enkla provtagningar. Projektet som var tänkt att mjukstarta den 1 april fick en ordentlig rivstart på grund av corona.

– Vi hade planerat att börja med en patient under den första veckan. Nu blev det sju under första dagen, säger Pelle Lindström, vårdenhetschef på Barncancer­enhetens dagvård på Sahlgrenska universi­tetssjukhuset i Göteborg.

Pilotprojektet som finansieras av regio­nen har egentligen ingenting alls med pandemin att göra utan är ett försök att bespara föräldrarna det uppbrott som sker i vardagen när de måste ta sig till sjukhuset. Nu kom starten vid ett perfekt tillfälle.

– Det är ju viktigt att de här barnen und­viker smittsamma miljöer och sjukhuset innebär ju alltid en risk. Nu hoppas vi bara att personalen håller sig frisk så att vi kan hålla den mobila verksamheten igång, säger Pelle Lindström.

Angelica Svahn och Richard Johansson är tacksamma så länge det rullar på. Att en läkare och en sjuksköterska kommer hem till dem, i stället för att de träffas på sjuk­huset, är en otrolig lyx, tycker Angelica.

– Jag visste inte ens att projektet var igång. Det var både roligt och konstigt att läkaren som vi har träffat så mycket på sjuk­huset nu satt hemma i vår soffa, säger hon.