John är på väg mot sin dröm – tack vare skolans mentorer

Det var 2006, när John bara var fyra år, som han fick diagnosen hjärntumör efter att ha haft ont i huvudet under lång tid. Som många andra barn som har behandlats för hjärntumör har John fått inlärningssvårigheter och lider av hjärntrötthet. När han skulle börja i skolan försökte familjen förbereda lärarna med information och samtal. Barnläkare och sjuksköterskor besökte skolan och hans lärare blev inbjudna av Barncancerfonden till Ågrenska kompetenscenter för att lära sig mer.

– Trots alla ansträngningar upplever vi att skolan saknade en struktur för hur just John skulle lära sig. Det traditionella sättet med att läsa mycket och sedan skriva fungerade inte för honom. Han blev för trött, säger mamma Lena Johansson.

När han slutade årskurs sex hade han betyget F i engelska, matematik och svenska, och var underkänd i de nationella proven. Men när John började högstadiet i en annan skola vände allt, och tack vare lyhörda och flexibla mentorer så fick John äntligen de förutsättningar han behövde. Han fick till exempel olika digitala hjälpmedel, läroböcker inlästa som ljudböcker och minnesträning. Mentorerna bidrog också till en positiv och bra skolmiljö för John, där han trivdes och hade roligt.

Så det kom inte som någon direkt överraskning att resultaten förbättrades. När John slutade grundskolan kunde han, tack vare stödet från sina mentorer, komma in på Transportgymnasiet Syab i Kalmar. Och första året har gått galant – även om det var lite nervöst i början.

– Mina nya klasskompisar var lite annorlunda mot hur jag är. De snusar och röker, pratar på ett helt annat sätt och är allt sånt som jag inte är. Så jag kände mig lite ensam i början. Men nu har jag kommit in i det och alla är schyssta mot mig, berättar John.  

På grund av – eller kanske tack vare – sina svårigheter har John fått lära sig den hårda vägen att alltid ha ordning och reda på sina prylar, hålla koll på papper som ska lämnas in och uppgifter som ska utföras. Något som också uppskattas av hans nya klasskompisar.

– Det är lite roligt, jag är den som alla andra frågar. Nu är det plötsligt jag som är den ordningsamma i klassen!

Inte bara gemenskapen i klassen, utan också undervisningen fungerar bra för John i den nya skolan. Han är inte den enda i klassen som behöver stöd, utan de är en hel liten grupp som får träffa skolans extralärare med jämna mellanrum.

– Alla vill vara med Anki, hon är jättebra, säger John. Men alla lärare är jättesnälla, de är roliga och man kan prata och busa med dem.

Mamma Lena instämmer i Johns positiva bild. Hon berättar att allt har fungerat bra tack vare en ordentlig överlämning från högstadieskolan.

– Som mamma är jag väldigt glad, John är godkänd i alla ämnen och klarade de nationella proven. Engelskan är visserligen problematisk, John är inte godkänd i läsförståelsen men kom i alla fall vidare. Och han är jätteduktig på att prata, säger hon.

Första året har inneburit en hel del teoretiska ämnen, men tack vare programmets praktiska inriktning så är ämnena anpassade så att fokus ligger på övningar som enkelt kan kopplas till det yrke som eleverna förbereder sig för. De går korta dagar och en dag i veckan är de i verkstaden och lär sig meka, något som John gillar skarpt.

– Jag har lärt mig jättemycket i skolan, ibland kan jag till och med mer än pappa. Nu har jag koll på alla begrepp man behöver kunna, det är som att jag lärt mig verkstadsspråket, säger John med stolthet i rösten.

Nästa år blir det mer praktik, då ska John äntligen få lära sig köra flera olika fordon.

– Jag ser mest fram emot hjullastare och lastbil, de är coolast tycker jag.