Om oktober, eller En studie i rosa

Så här mot slutet av den rosa bröstcancermånaden oktober har jag samlat på mig en hel del intryck som jag gärna vill dela med mig av. (Håll i hatten.)

Förra månaden var det ju barncancermånad. Internationellt är färgen för barncancer gyllene. I Sverige får vi däremot inte använda några andra band än det rosa (i två färger), eftersom BRO har patent på såväl färg- som figurmärke.

Ändå skulle jag rekommendera den som köper ett rosa band att köpa ett ceriserosa från BRO, inte det designade från Cancerfonden som säljs överallt. Varför? Jo, hela summan går till fond och organisation och inte ett öre går till en handlare. Det lär vara så att kosmetikföretaget Estée Lauder sponsrar tillverkningen - utan att ta ett öre betalt av BRO. Hatten av för dem i så fall. I handeln i oktober - förutom Halloween- och julprylar då - möts jag som konsument av ett formligt hav av rosa. Allt smygstartar redan i september.

Många vet vad Rosa Bandet är; jämförelsevis få vet vad Barncancerfondens arbete går ut på. Det är ett misslyckande på flera plan. Som medlem i Barncancerfonden har jag ett uppdrag, och marknadsföringen behöver nog större krafttag längre upp också. 

Det här med att forska kring att bota alla cancerformer är viktigt. Bröstcancer är bara ett samlingsnamn för en av alla grupperna. Nåväl, i detta hav av rosa trängs allt från wettexdukar och kökssvampar till kläder, band, reflexer, smycken... Köpköpköpköpköp (och kom ihåg att konsumera, när du ändå är igång)!

En närmare granskning gör däremot att jag känner mig lätt illamående. Jag tar upp ett paket av kökssvampar, vackert ljusrosa med vitt skrubblager. Paketet har med mitt goda minne rosa bandet på sig. Jag letar efter någon som helst uppgift om hur mycket pengar som går till någon form av ändamål; jag läser allt det finstilta. Ingen som helst uppgift. Alltså går inte ett rosa öre till något gott ändamål.

En intressant tanke i sammanhanget är att jag inte har sett BRO:s ceriserosa band ute i handeln på väldigt, väldigt länge. Är det någon mer än jag som anar oråd nu? Kan det vara så att handeln har lagt beslag på en färg, precis som man lade beslag på Halloween när fenomenet kom till Sverige? Inbilla mig inte att någon i USA har tyckt att vi ska köpaköpaköpa dekorationer av alla de slag. Där får vi absolut leta mer lokalt. Samma sak kan även gälla många rosa varor.

Jag undrar vad designern av årets installationsband får. Om hen inte tar något för sitt arbete, finemang. Om hen gör en affär av det, mindre bra; i alla andra sammanhang, finemang. I just det här sammanhanget säger jag: nej, bara nej.

Vi köpte morötter i en närbutik häromdagen där vi blev upplysta om att 1:50 går till Bröstcancerfonden. Ett lovvärt initiativ, men jag undrar om det är ett sätt att smyghöja priset i november. I så fall har den där lovvärda känslan smitit ut genom bakdörren.

Missförstå mig rätt. Bröstcancer (liksom alla andra former av cancer) är något jag ser allvarligt på och respekterar. Den cancerformen är absolut inte mindre värd än någon annan. Jag är tacksam för att jag kallas regelbundet till mammografi och missar aldrig en kontroll. Cancerfonden redovisar visserligen hur mycket pengar som har kommit in genom åren; alltid något. Men jag har ännu inte hittat något om fördelningen av dem. Det uppmärksammade Svenska Dagbladet redan 2008, och så här nästan tio år senare är det väl dags för rättning i leden?

Som konsument kräver i alla fall jag att få veta hur mycket av mina pengar som går till det välgörande ändamålet, och som intresserad konsument när jag möts av det rosa havet tittar jag på ett axplock för att kontrollera om det är värt att köpa eller om mina slantar kan användas bättre. Oftast landar jag i beslutet att det senare gäller.

Bättre än att köpfrossa i rosa är att skänka en slant till någon av alla insamlingar som redovisar vart pengarna går istället. Här, hos BRO, eller hos Cancerfonden.

//Kristina Runyeon-Odeberg

Fotograf: Hans Odeberg, min älskade make, som ger mig tillgång till alla sina alster, utan patentavgifter.