Kringelikrokar...

...fartgupp och vägarbeten heter en bok som är skriven av Lotta Bornö. I den berättar hon om sin livsresa.

Hon fick diagnosen leukemi när hon var 24 år gammal, men boken tar upp hennes liv både före och efter det. Även om boken inte handlar om barncancer så har Lotta tillbringat tid på sjukhus som liten av andra skäl. Jag tycker fortfarande att vuxnas förstahandsberättelser är till hjälp när jag ska försöka förstå vad cancerdrabbade barn går igenom. Ingen behandling är som den andra när det gäller hur man reagerar på den, men behandlingarna verkar vara likartade för likartade diagnoser.

Lotta låter humorn ta plats bland allt allvar. Jag log många gånger när jag läste, och hennes attityd är befriande. Trots allt som kommer i hennes väg håller hon modet uppe genom hela resan. Efter några år i den här upp-och-nedvända världen har jag lärt mig älska orden "det ser bra ut", och jag skakar i hela kroppen bara jag hör ordet "återfall". Men det finns alltid en väg framåt – kruxet är att man aldrig riktigt kan veta vart man kommer när man slår in på en viss väg och var man hamnar när man följt den.

I alla kringelikrokar leder Lotta oss inte bara genom sjukhusvistelser: det talas om barndomsupptåg, hästar, får, Israelresor, sång och studier, för att bara nämna några saker. Beroende på vilka referensramar läsaren har så kan det också dyka upp ett och annat bekant namn. På ett par ställen tar Lotta upp hur man kan bli behandlad när man har kontakt med myndigheter, eller snarare hur handläggare kan bete sig. Tyvärr kände jag igen vissa fraser, och jag upphör aldrig att förvånas över hur pinsam en situation kan bli när myndighetsutövning går före en förnuftig människosyn.

Min personliga uppfattning är att handläggare ändå är som folk är mest – en del är empatiska och professionella, andra har uppenbarligen begåvats med mindre av de goda egenskaperna. Det är alltid lika sorgligt när man hör om dem i aktion, eller ännu värre, behöver utsättas för deras klantiga uttalanden. Nu tänker jag helt fräckt avslöja det sista ordet i boken. Det är "tjej" eller "okej" beroende på var läsaren tycker att den slutar. Du som vill beställa boken är välkommen att kontakta Lotta Bornö på lotta@borno.se  

//Kristina Runyeon-Odeberg

Bild: Isaberg förlag