Genetiska och epigenetiska studier av akut leukemi hos barn

Genetiska och epigenetiska studier av akut leukemi hos barn

Akuta lymfatiska och myeloiska leukemier (ALL, AML) uppstår till följd av förvärvade förändringar (mutationer) i det genetiska materialet (DNA-molekylen). Mutationerna är av olika slag, exv. 1) kromosomavvikelser som leder till att arvsanlag (gener) belägna i brytpunkterna förändras, 2) förlust och tillskott av gener och 3) små mutationer i enskilda gener. Det förekommer även förändringar som leder till att generna uttrycks på ett felaktigt sätt utan att DNA:t är muterat (s.k. epigenetiska avvikelser). Sammanfattningsvis kan man säga att genetiska och epigenetiska förändringar leder till produktion av abnorma äggviteämnen (proteiner) och/eller onormalt proteinuttryck. Ett flertal mutationer har kunnat kopplas till specifika undergrupper av ALL och AML med olika kliniska presentationer och skilda svar på behandling. Av denna anledning används idag genetiska fynd i leukemicellerna för diagnostik, riskstratifiering och behandlingsbeslut. Analys av genetiska och epigenetiska avvikelser påvisar även förändringar som orsakar leukemin, dvs. ger oss kunskap om själva leukemiuppkomsten. I vår forskning studerar vi både genetiska och epigenetiska förändringar i akuta leukemier hos barn och ungdom. I aktuellt forskningsprogram fokuserar vi på: 1) Kan s.k. mutationssignaturer (typ av DNA-skador) ge oss kunskap om vad som orsakat leukemi, dvs. etiologiskt betydelsefull information? 2) Hur påverkar uniparentella isodisomier genuttryck i leukemicellerna och är dessa typer av avvikelser associerade med specifika mutationsmönster? (isodisomi innebär dubbel uppsättning av kromosomer/kromosommaterial från den ena föräldern med förlust av motsvarande material från den andra föräldern). 3) Genom en kombination av genetiska och epigenetiska analysmetoder avser vi att identifiera och funktionellt karakterisera tidigare okända leukemi-associerade gener. Sammantaget är vårt mål dels att bättre förstå leukemiuppkomst, dels att identifiera kliniskt viktiga avvikelser.