Familjerna i Skaraborgs tack till barnläkaren Tamara

Efter ett långt yrkesliv som barnläkare och många år på Barnkliniken vid Skaraborgs Sjukhus avslutade Tamara Johansson den 31 augusti sin ordinarie tjänst och gick formellt i pension. För otaliga familjer som drabbats av barncancer innebär det slutet på en epok. För många är Tamara inte bara en läkare. Hon är en människa som funnits där när livet varit som allra skörast.

Under våren och sommaren har familjer inom Barncancerfonden Skaraborg bidragit med minnen, hälsningar, fotografier och berättelser till en minnesbok som skapats som en hyllning till Tamara. En bok fylld av tacksamhet, kärlek och berättelser om betydelsen av att bli sedd, lyssnad på och buren genom några av livets allra svåraste stunder.

När boken överlämnades blev det ett känslosamt möte. Tamara började försiktigt bläddra bland sidorna. Sida efter sida väckte minnen till liv. Hon stannade upp vid familjernas berättelser och mindes med en imponerande detaljrikedom varje barns resa, de första mötena, behandlingarna, framgångarna, bakslagen och de relationer som i många fall fortsatt långt efter att vården avslutats. Det blev tydligt att familjerna aldrig varit bara patienter. De har varit människor som satt spår. Under samtalet uttryckte Tamara något som fångar kärnan i hennes livsgärning;

”Varje barn jag har mött har gjort mig till en bättre människa och en bättre läkare.”

Det är kanske just där hennes storhet ligger. Inte i antalet år inom yrket eller i den medicinska kompetensen, hur imponerande den än är, utan i hennes förmåga att möta barn och familjer med närvaro, värme och genuint engagemang.

Tamara berättade också att det hon värdesätter allra högst från sitt yrkesliv inte handlar om titlar, prestationer eller sådant hon kanske valt bort längs vägen. Det handlar om att ha fått vara en del av familjers livsresor. Att få följa dem genom sjukdom, behandling, oro och hopp. Att få finnas tillgänglig när behovet varit som störst och att få känna betydelsen av att göra skillnad för andra människor.

För många av oss är det svårt att fullt ut förstå vad det innebär att viga sitt yrkesliv åt barn med allvarliga sjukdomar och deras familjer. Men när Tamara berättade om sitt arbete blev det uppenbart att det aldrig bara varit ett arbete. Det har varit något större än så. Ett engagemang som burits av medmänsklighet, omtanke och en genuin vilja att finnas där när livet ställs på sin spets.

Vid hennes sida under överlämnandet fanns också maken Lars. Även om han oftast funnits i bakgrunden vill vi rikta ett varmt tack även till honom. Ett yrkesliv som präglas av tillgänglighet, ansvar och ett ständigt engagemang för andra människor påverkar inte bara den som bär yrkesrollen utan också de närstående som möjliggör den. Lars har varit en viktig del av den berättelsen.

För oss i Barncancerfonden Skaraborg kommer Tamara alltid att vara en person som gjort skillnad på riktigt. Hon har gett barn och familjer medicinsk trygghet, men också hopp, mod och mänsklig värme när livet varit som allra svårast. När vi lämnade över minnesboken kändes det därför inte som ett avsked. Snarare som ett varmt tack för allt som varit och en glädje över att veta att Tamara fortfarande kommer att finnas där för de barn och familjer som behöver henne. Den 1 september, dagen efter sin pensionsavgång, påbörjade hon en timanställning på barnkliniken och kommer under en period framåt att fortsätta arbeta ungefär halvtid. Det säger något om den människa hon är. När andra kanske ser pensionen som slutet på ett yrkesliv ser Tamara fortfarande möjligheten att bidra med sin kunskap, sin erfarenhet och sin omtanke om barnen och familjerna. För vissa människor går i pension från sitt jobb. Men de går aldrig i pension från sitt kall.

Tack, Tamara. Tack för varje möte. Tack för varje samtal. Tack för varje gång du funnits där när barn och familjer som mest behövt stöd, trygghet och hopp. Ditt avtryck kommer att leva vidare i många familjer under lång tid framöver.

Med värme, respekt och djup tacksamhet från familjerna i Barncancerfonden Skaraborg genom Gustav Grunselius.