”Jag brinner som en jävla majbrasa”
En råkall dag tidigt i våras mottog jag ett telefonsamtal när jag promenerade genom Gamla stan i Stockholm. Det var ett sådant samtal där man i kylan tvingas ta av sig ena handsken och snart kan konstatera att handen frusit fast i telefonen. Men den här gången kände jag inte av förfrysningen alls. Samtalet gjorde mig varm i hela kroppen.
Minns ni Bragden i Hallsta? Då menar jag inte när A-laget i Hallstahammars Hockeyklubb 2017 skrev historia genom att komma tvåa i grundserien i HockeyTvåan för första gången. Det var också stort såklart, men nej, jag menar Barncancerdagen i Hallstahammar. Ett par grabbar från det lilla brukssamhället utanför Västerås arrangerade 2018 en familje- och insamlingsdag till förmån för Barncancerfonden Mellansverige, och resultatet blev anmärkningsvärt lyckat. Receptet innehöll entreprenörskap, nätverkande och inte minst ortens ”bruksmentalitet”, men redan från början anade jag att succén även måste ha mycket att göra med personligheterna bakom insamlingen. Jag drog på stora växlar och döpte i min rapportering arrangemanget till lagom pretentiösa ”Bragden i Hallsta”. Och det satte uppenbarligen sina spår. I VLT (Västmanlands Läns Tidning) kunde man den 1 september i år läsa krigsrubriken: ”Bragden i Hallsta 2018 övertrumfades – Fyrdubblat antal besökare: ”Anstormning”.”
Som ni förstår, gjorde man det igen. Den 31 augusti ägde Barncancerdagen i Hallstahammar 2019 rum på samma plats och med samma koncept som fjolåret. Skillnaden blev, ja just det; en anstormning. Minst 2500 personer slöt upp. Minst 1200 personer köpte mat. Minst 1470 personer swishade sitt bidrag till Barncancerfonden Mellansverige. Och på det tillkom ett stort antal fakturerade lokala företag. Slutsiffran och gåvan till föreningen blev 279 881 kr. Men den summan ville arrangörerna själva inte veta förrän föreningsinformatören postat ett utsmyckat guldkuvert som sedan öppnades i en spektakulär livesändning på Facebook, hårdbevakad av bl.a. lokalpressen. Hur många som följde detta vet jag inte. Jag vet bara att mitt eget lilla inlägg som förannonserade saken ganska snart skrällde med över 200 likes och 5000 nådda personer. Inget liknande har tidigare förekommit för Barncancerfonden Mellansverige i sociala medier. Och just det; transaktionslistningen på bankkontot höll på att krascha den här helgen. Jag var tvungen att sammanställa Swish-inbetalningarna en dag i taget för att få fram alla insättningar. Systemet klarade bara 400 sidor.
Ja, ni fattar. En grym insamling, helt enkelt. Och en av många, många enastående insamlingsevent för Barncancerfonden som ordnas runtom i Mellansverige. Jag har frågat förr och jag frågar igen; vad driver enskilda människor att personligen engagera sig och lägga ner så mycket tid på en sådan här sak?
Frontfiguren för Barncancerdagen i Hallstahammar heter Johan Lindberg. Han är jämngammal med mig och har jobbat som säljare mot dagligvaruhandeln i över 20 år. Tillsammans med Mathias Gustavsson, nordisk mästare i grillning, och fotografen Marijo Grgic, är han personen bakom Bragden i Hallsta 2.0. Och det var Johan som ringde mig den där ruggiga dagen i mars.
Men Johan ville inte sälja något till mig. Tvärtom. Han förklarade att han kommit till ett skede i livet då han kände att han ville göra något annat. Något annat, för någon annan. Barncancerdagen hade väckt något i honom, och nu undrade han förutsättningslöst om jag, som i mitt arbete företräder en ideell organisation, kunde tipsa om en möjlig väg att gå. Hade jag kontakter eller konkreta råd? Tyvärr hade jag nog inte det, men det spelade kanske mindre roll. Frågan var i alla fall ställd och frågan kom också att leva kvar hos mig.
Jag känner igen mig i mycket av det som Johan beskriver. Jag ringer upp honom, fyra dagar efter Barncancerdagen i Hallstahammar 2019.
– Drömmen skulle vara att det här var en del av min vardag, förklarar en lite trött men lycklig Johan Lindberg. Visst, jag har ett bra jobb, men jag känner att det finns så många andra värden här i livet.
– Men det går ju inte att bara arrangera barncancerdagar, fortsätter Johan. Då skulle det nog bli lite väl tomt i skåpen därhemma…
Det här är ingen 40-årskris. Jag tror att det här är något som de flesta människor bär på. En längtan att få bidra till något större. Professionellt eller ideellt. Det gäller bara att hitta sin väg – bränslet till det man ”brinner för”.
Johan Lindberg är idag än mer övertygad om sina drivkrafter till att göra skillnad för andra: ”Jag brinner som en jävla majbrasa!”, avslutar han.
Ja, som sagt; det kändes. Lågorna tog. Jag blev alldeles varm den där marsdagen i Gamla stan.
/Jens Norberg
Vill du ha mer? Lära känna huvudpersonerna? Se kuvertöppningen?
Ta del av allt om Barncancerdagen 2019 i Hallstahammar i den offentliga gruppen på Facebook.