Tre får Olle Björks stipendium för tionde och sista gången

Frans Nilsson

Barnonkolog, överläkare och medicinsk chef på Barncancercentrum i Umeå 

Frans tilldelas stipendiet för att framgångsrikt ha kombinerat klinisk verksamhet med undervisning för sjuksköterskor i medicinsk barnonkologi sedan 2017. Runt 500 sjuksköterskor från hela landet har hittills gått denna utbildning som medfört en säker och likvärdig behandling inom barncancervården i Sverige. Därför tilldelas i år Frans Nilsson 20 000 kronor ur Olle Björks stipendiefond. 

Hur kommer det sig att du valde att arbeta inom barnonkologin?  
Det som lockade mig till barnonkologi var kombinationen av extremt allvarliga akuta tillstånd och långa meningsfulla relationer med barn och familjer. Dessa relationer bygger det förtroende som krävs för att vi ska kunna ge bästa möjliga vård. Sedan är det naturligtvis fantastiskt att få vara en del av den snabba medicinska utveckling som barnonkologin genomgår. På flera olika sätt bidrar jag i mitt arbete till att barn överlever sjukdomar, samtidigt som jag får möjlighet att ge palliativ vård till de som inte kommer att överleva. Det gör att mitt arbete i alla delar känns viktigt och meningsfullt. 

Berätta om utbildning i medicinsk barnonkologi av sjuksköterskor som du undervisar i. 
Sedan 2018 har jag haft förmånen att leda Barncancerfondens utbildning för sjuksköterskor. Kursen ger en djupare medicinsk förståelse för det dagliga arbetet inom barnonkologin. Undervisningen har inte bara stärkt sjuksköterskornas kompetens, utan även min egen. Att undervisa kräver att jag håller mig uppdaterad och fördjupar min förståelse för ämnet, vilket gör mig till en bättre läkare. 

Hur kan vi säkerställa att barn som drabbas av cancer får den bästa vården och de bästa förutsättningarna för att bli friska och kunna leva ett gott liv? 
Jag brukar alltid påpeka att personalen är barnonkologins viktigaste resurs. Barncancerpatienter behöver först och främst rätt läkemedel i rätt dos på rätt sätt för att bli friska och för att detta ska vara möjligt behöver vi välutbildad och erfaren vårdpersonal inom alla discipliner. Klarar vi inte av bemanning och kompetensförsörjning inom barnonkologin så förlorar medicinska och tekniska framsteg sin relevans i vår kontext. 

Magnus Borssén  

Barnonkolog och överläkare på Barncancercentrum i Umeå 
 
Även Magnus tilldelas stipendiet för att framgångsrikt ha kombinerat klinisk verksamhet med undervisning för sjuksköterskor i medicinsk barnonkologi sedan 2017. En utbildning som medfört en säker och likvärdig behandling inom barncancervården i Sverige. Därför tilldelas i år Magnus Borssén även han 20 000 kronor ur Olle Björks stipendiefond. 

Hur kommer det sig att du valde att arbeta inom barnonkologin?  
Min bana in i barnonkologin var lite av en slump. Jag höll på med ett forskningsprojekt om cancercellers obegränsade förmåga att dela sig och tittade på hur regleringen såg ut hos leukemiceller från barn. För ta reda på om det var lika spännande att ta hand om barn som att forska om deras sjukdomar valde jag efter min AT-tjänstgöring att vikariera på Barn och ungdomscentrum i Umeå - beslut jag verkligen inte har ångrat. Idag ägnar jag mig helt åt kliniskt arbete och har skiftat fokus från leukemi till hjärntumörer, ett minst lika fascinerande och utmanande arbete.  

Berätta om utbildning i medicinsk barnonkologi av sjuksköterskor som du undervisar i. 
När jag började jobba på barnonkologen i Umeå hade vi ett stort antal sjuksköterskor med lång erfarenhet som med vänlig men bestämd hand hjälpte och vägledde mig som oerfaren läkare. Jag är så otroligt stolt att få vara med i utbildningen av morgondagens stöttepelare inom barnonkologin. Forskning och avancerade analyser är superviktiga, men medarbetarna på våra barncancercentrum är den verkliga tillgången. 

Hur kan vi säkerställa att barn som drabbas av cancer får den bästa vården och de bästa förutsättningarna för att bli friska och kunna leva ett gott liv?  
Genom att skapa förutsättningar för alla våra otroliga medarbetare att fortsätta inom barnonkologin med fortbildning, stötta upp nytänkande inom vården samt att stärka rehabiliteringen efter barncancer. Vi har även en stor utmaning när det gäller att ge likvärdig vård över hela landet. Om vi låter oss inom vården påverka och utforma samarbeten med en stark lokal förankring kan vi komma väldigt långt. 

Eva Franzén

Medicinsk sekreterare på barnonkologen, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm  

Eva har genom sitt medicinska kunnande och sin enastående organisationsförmåga gjort barncancervården både säkrare och effektivare. Hon har med vakande hand också bidragit till viktiga samarbeten inom barnonkologin. Därför tilldelas Eva Franzén 30 000 kronor ur Olle Björks stipendiefond. 

Hur kommer det sig att du valde att arbeta inom barnonkologin?  
Jag började på St. Görans barnklinik på 1970-talet och efter några år inom vuxenvården längtade jag tillbaka till barnvården. Sedan 1988 har jag arbetat på barnkliniken vid Karolinska sjukhuset. Det har varit en fantastisk resa att se den positiva utvecklingen inom barnonkologin, där allt fler barn överlever sin cancersjukdom och mår bättre under behandlingstiden. Att få vara en del av detta och bidra till barnens välmående har varit oerhört meningsfullt. 

Vad har det inneburit för dig att vara medicinsk sekreterare på barnonkologen? 
Mitt arbete har varit omväxlande. Förutom journalskrivning och registrering till tumörregistren har jag skött DRG-registrering, utomläns- och utlandsfakturering, samt läkarrapportering till lönekontoret. Jag har också varit med att utforma journalmallar vid införande av nya journalsystem och undervisat övrig personal i användandet av dessa. Jag har alltid strävat efter att lämna ifrån mig välskrivna och lättlästa journalanteckningar, vilket har varit viktigt för att säkerställa korrekt och effektiv vård. 

Hur känns det att motta Olle Björks stipendium? 
Jag blev förvånad, men också mycket hedrad. Jag tycker att jag haft det bästa jobb jag har kunnat tänka mig och har trivts alldeles förträffligt på barnonkologen. Att sedan bli belönad på det här sättet är ju förstås väldigt glädjande.