Familjen som älskar att cykla.

Den här sommaren valde familjen Mellström från Stockholm en annorlunda semester – de cyklade 120 mil genom Sverige, och var samtidigt med och samlade in drygt 1,3 miljoner kronor till Barncancerfonden.

Det åtta dagar långa cykelloppet Ride of Hope, som i sommar arrangerades för tionde gången, gick i år mellan Umeå och Stockholm. Loppet är ingen tävling, utan alla cyklar mot samma mål – att samla in så mycket pengar som möjligt till Barncancerfonden.

Några av de drygt 300 cyklisterna som deltog var familjen Mellström, med mamma Anna, pappa Krister och Ride of Hopes yngste deltagare, 18-åriga dottern Frida.

– Vi är en aktiv familj. Vi älskar att cykla och gör det ofta tillsammans, både på sommaren och vintern, säger Anna Mellström.

Idén att cykla tillsammans alla tre föddes när Anna och Krister deltog i Ride of Hope för första gången sommaren 2016. Då var Frida inte tillräckligt gammal för att vara med, men förra sommaren ansökte familjen om dispens för att Frida skulle kunna vara med under loppets sista helg.

Frida tränar både konståkning och cykling, och är en ovanligt vältränad tonåring. Så i år bestämde hon sig för att vara med och cykla hela veckan. 

– Många släktingar och vänner försökte avråda mig från att cykla, men det gjorde bara att jag blev ännu mer bestämd. Det var lite jäklar anamma – jag ville verkligen visa att jag kunde klara av det, säger Frida.

Under de åtta dagar som Ride of Hope pågick cyklade Frida i samma grupp som sin mamma, och under vissa av de lite extra tuffa etapperna var även Krister med och stöttade Frida.

– Det var skönt att ha mina föräldrar med mig, det blev en extra trygghet. Jag minns framförallt en väldigt lång och seg uppförsbacke, under en dag då vi cyklade en av de längsta etapperna. Då fick jag lite putthjälp av pappa när det var som jobbigast, säger Frida.

Både Anna och Krister hjälpte Frida och såg till att hon fick i sig mat med jämna mellanrum, och ny energi och vätskeersättning under depåstoppen. Men de var samtidigt måna om att låta Frida klara sig själv och stå på egna ben.

– Jag har nog gullat lite extra med henne, sprungit och hämtat risifrutti och så, säger Anna. Men samtidigt har jag varit noga med att inte vara alltförmycket hönsmamma, och Frida har varit tydlig med att hon ville klara sig själv och hitta sin egen plats i gruppen.

Att tillbringa varje vaken timme med sina föräldrar, och dessutom göra något så ansträngande som att cykla 120 mil, det är det inte alltför många tonåringar som skulle tacka ja till. Men Frida har inget emot att umgås med sin familj, tvärtom.

– Vi är kanske lite konstiga på det sättet, men vi umgås alltid jättemycket och sportar mycket tillsammans, säger Frida.

Ride of Hope är lite speciellt eftersom det inte är en tävling. Alla som cyklar har samma mål – att samla in så mycket pengar som möjligt till Barncancerfonden. Det gör också att stämningen och gemenskapen blir en viktig del av cyklingen, så på ett sätt är alla som cyklar en enda stor familj.

– Det är utmanade köra så långa pass dag ur och dag in, visst känns det i kroppen. Men det är samtidigt socialt och trevligt. Om man är trött får man energi av någon annan, och har man själv energi kan man i sin tur hjälpa någon annan. Man stöttar varandra, det är det jag tycker är så fint med Ride of Hope, säger Anna.